Församlingsherde. Arne Andersson, Skellefteå landsförsamling, var en av dem som fanns på plats i bönhuset för att möta de som behövde tröst och stöd. Foto: Jeanette Lövgren.
Det börjar dra mot eftermiddag. Tisdagen den 11 augusti. Dagen efter knivmordet på Ikea i Västerås, där två personer bragts om livet.
Tände ljus
Vi befinner oss inne i Gummarks bönhus. Valter Stenmark har tänt två, långa vita ljus – en gest för de anhöriga och naturligtvis också i respekt för de som miste livet.
– Vi kommer att ha ljusen tända och jag har talat med en präst som kommer hit, säger han.
De två personerna som mördades i knivdådet tillhörde samma familj. Kvinnan var bosatt i Gummarks by och bodde i ett hus en kort bit från bönhuset. I just det området är ett tiotal familjer bosatta. Mannen var bosatt i Skellefteå.
Bekanta
Valter Stenmark vet vilka de drabbade var, men säger att han inte kände dem närmare.
– Jag kände dem inte personligen särskilt väl, men jag vet ju att de bor här. Det här är så tråkigt för hela byn, en riktig tragedi, säger han och sätter sig i en av de vita kyrkbänkarna och fortsätter:
– Och att en sådan här sak händer, när de är borta på semester och ska ha trevligt.
Han skakar på huvudet.
Valter Stenmark säger att familjen hade bott i Gummarks by något år. Gummark med omnejd är en inflyttningsbygd och han säger att det därför är lite svårt att känna alla.
Många nyinflyttade
I hela området finns 130 hushåll med mycket nytt folk och relativt unga.
På andra sidan väggen hörs ljudet av barn som leker. Föräldrakooperativet Tussilagon delar fastighet med bönhuset.
– Det är nästan lite surrealistiskt att höra ljudet av stojande barn i den här stunden. Vilken chock för de som finns kvar. Från att det har varit ljust, till att det blir helt svart.
Finns tillgänglig
Han sträcker också ut en hand till den eller de som har behov av att prata.
– Jag hoppas att om någon känner att de behöver det, tar kontakt med mig. Alla här känner nog chock och förstämning över det som har hänt, säger han.
Med anledning av det ofattbara som skett, höll bönhuset i Gummark öppet igår eftermiddag och under kvällen. En av dem som fanns närvarande för att ta emot chockerade och sörjande bybor var Arne Andersson, församlingsherde i Skellefteå landsförsamling.
I dialog och samråd med bönhusföreningen beslutar man i steg för steg vad som ska ske och hur länge bönhuset ska hålla öppet. Men församlingsherden understryker att det kommer att vara tillgängligt och öppet så länge det behövs. För de boendes skull.
– Det här är nog mycket knepigt för en by att våldet helt plötsligt landar i deras vardag, det skapar oro och chock, säger han.
Naturlig mötesplats
Bönhuset är en naturlig plats att mötas på. Att vara tillsammans och att känna stöd av andra, menar församlingsherden.
– Just nu så tänker jag särskilt på de anhöriga och jag tror också att alla Skelleftebor känner i denna stund: ”Hur kunde det här hända?”
Alla i byn känner sig nog chockade och jag hoppas att om någon känner att de behöver det, tar kontakt med mig.
Tänder ljus. Valter Stenmark tände ljus i Gummarks bönhus på tisdag eftermiddag. Bönhuset höll öppet under eftermiddagen och kvällen. Foto: Jeanette Lövgren.