Precis som Ejja Häman-Aktell och Kenneth Fahlesson säger i sitt svar på vår insändare 10 juniblir allt fler både äldre och friskare. Det innebär dock inte att man är frisk och pigg hela vägen till livets slutskede!
Ni skriver att äldreomsorgen nu arbetar med att förändra arbetssätt och processer för att bli effektivare. I de flesta fall brukar detta vara en omskrivning för neddragning. Att avveckla istället för att utveckla särskilda boenden kommer självklart att drabba våra gamla.
Vår erfarenhet är att de enda som bereds plats på särskilt boende idag är personer med långt gången demens. Tiden före en alltför sen boendeplacering är en kamp för både anhöriga och vårdtagaren ifråga.
Det faktum att anhörigvården växer lavinartat har ni valt att inte kommentera. Betyder det att vi bara ska acceptera detta faktum? Vi verkar ha olika syn på vad som är ett värdigt liv när man är gammal.
Är det för mycket begärt att kunna känna trygghet med personal i närheten och äta tillsammans med andra istället för att sitta i sin ensamhet dag efter dag med en uppvärmd matlåda?
Den guldkant i tillvaron som våra äldre förväntas få enligt Häman-Aktell och Fahlesson känns långt borta, för att uttrycka sig försiktigt.
Stellan Lundgren
Kersti Bergkvist
Skellefteå
Till slut var jag helt utpumpadNu vrids klockan tillbaka”Vi ska hitta trygga lösningar för alla”Beslut: Kommunen Avvecklar äldreboende”Äldre kan hamna i kläm här”