Skellefteå tingsrätt tisdag vid nio-tiden: en vecka efter att kommanditbolaget Arica Victims inledde en tre dagar lång sakframställan, där det redogjordes för grunderna till varför Boliden ska betala 102 miljoner kronor i skadestånd till 796 personer från Arica, är det Bolidens tur att få ordet.
Boliden får nu svara på kravet om att bolaget skulle ha ett solidariskt ansvar att betala skadestånd – och framförallt: påståendet om att man agerade vårdslöst när 20 000 ton våtverksslam skeppades iväg åren 1984 och 1985 från Rönnskärsverken till Promels anläggning i utkanten av staden Arica i norra Chile.
Hur känns det?
– Det känns väldigt bra att vi nu i lugn och ro får gå igenom allting i rätt ordning, redogöra för vilken roll Boliden hade och reda ut alla missförstånd och felaktigheter som har presenterats, svarar Bolidens jurist Robin Oldenstam strax innan förhandlingen startar.
Du reagerade kraftigt i torsdags och pratade om falska påståenden om ”vetenskapligt bedrägeri” och att Aricas ombud var ”oförskämda”?
– De gick för långt när man anklagar en enskild person för vetenskapligt bedrägeri. Det gör man inte ens i stridens hetta i en domstol. Det blir sämre stämning, man avleder från sakfrågorna och istället blir det någon slags polsk riksdag istället för en domstolsförhandling.
Menar du att Arica går på känslor och Boliden på förnuft?
– Lite åt det hållet är det ju. Mycket av det filmmaterial som man visat upp är emotionellt laddat men bevisvärdet konkret är väldigt lågt. Aricas ombud erkände ju också att de personer man visade upp första dagen – personer som det är svårt att inte tycka synd om – inte är de personer som framför kraven mot Boliden.
Sedan håller Robin Oldenstam en tre timmar lång genomgång med ett tydligt budskap: Boliden har inte agerat vårdslöst när Promel i Chile fick tio miljoner kronor för att ta hand och det giftiga våtverksslammet.
”Inte samma rättsliga ramverk”
Bolidens jurist påpekar att det här hände för drygt 30 år sedan, det fanns inte samma rättsliga ramverk för handeln inom gruv– och metallindustrin på den tiden.
– Samtidigt visar vår genomgång att Boliden ändå vidtog alla slags försiktighetsåtgärder och krav på säkerhet som många företaget inte ens når upp till i dag.
Därför föll valet på Promel
Robin Oldenstam redogör för bakgrunden, Bolidens behov att hitta ett sätt att förvara/behandla våtverksslammet. Utifrån flera alternativ föll valet på att skeppa 20 000 ton till Arica i Chile.
– Men det gjordes efter en mängd åtgärder och kontakter med allt från Promel i Chile till svenska myndigheter. Det skedde under stor öppenhet, det var ett medvetet val av Boliden att arbeta på det sättet.
”Naturvårdsverket godkände”
– Det fanns inget krav om tillstånd av försäljningen från exempelvis Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen. Men muntliga samråd hölls ändå, Arica Victims påståenden om att det här skedde i lönndom är inte sant. Det vidtogs en mängd skyddsåtgärder, försiktighetsmått och Naturvårdsverket gav muntligt klartecken, fortsätter Robin Oldenstam.
Han redogör för hur Boliden fick uppgifter om att Promel kunde vara ett alternativ, att företaget hade en gedigen kunskap och erfarenhet av liknande upparbetning. På Promels företagsområde fanns ett anrikningsverk och en rostugnsanläggning.
Boliden gjorde flera besök
– Under ett par år gjorde företrädare från Boliden tre besök i Arica och på Promels industriområde. Då fanns det inga tecken på att Promel inte hade kapacitet och kunskap att kunna ta hand om våtverksslammet.
– Boliden hade också under de här åren kontakter med såväl svenska som chilenska myndigheter, ingenting av det här var okänt för dessa. Exporten var inte heller tillståndspliktig, våtverksslammet klassificerades inte som miljöfarligt avfall, tillägger Robin Oldenstam.
Arsenik, bly och kvicksilver
Först fick Promel en mindre mängd av slammet, som innehöll bland annat arsenik, bly och kvicksilver, ”på prov”. När allting fungerade skeppades stora mängder iväg från Rönnskärsverken under 1984 och 1985.
– Vid de besök som Boliden gjorde framgick att vinden blåste från havet och in mot öknen – inte mot någon bebyggelse. Och de bostäder som senare byggdes på området där våtverksslammet blev liggande, såg Bolidens representanter ingenting av på mitten av 1980-talet, påpekar Robin Oldenstam.
”Det var inte Bolidens ansvar”
Efter en tredje skeppning av våtverksslam till Chile sommaren 1985, ett nytt besök av Bolidens forskningschef och att 300 ton slam hade anrikats med gott resultat ansåg Boliden att den här affären var avslutad.
Att sedan Promels gruva några år senare köptes upp – smältverket blev kvar i Promels ägo – och att stora delar av våtverksslammet blev liggande öppet innan åtgärder sattes in 1998, kan Boliden inte lastas för.
Det är tisdagens tydliga budskap från gruvbolagets jurister.
Robin Oldenstam, Bolidens jurist: Boliden var väldigt noggrann i sin utvärdering av Promel. All korrespondens och kontakter visade entydigt att det var ett seriöst företag med seriösa avsikter, och som hade förmågan att bearbeta det här våtverksslammet.
Kraftiga attacken mot gruvjätten: ”Arica ett veritabelt helvete på jorden – ni tar inte ansvar”Giftskandalen i Chile – advokaten röt till: ”En gräns är nådd, det är oförskämt!”