En vanlig dagpå Skellefteå kommuns socialförvaltning. Det ringer på dödsboanmälaren Maria Hedmarks telefon. Samtalet är från patologen på Skellefteå lasarett. Där finns en död man som legat i tre veckor och ingen släkting har hört av sig.
En begravning måste ske inom en månad så Maria rycker ut direkt. Har hon tur finns det en plånbok, kanske en adress och till och med en nyckelknippa.
Finns allt detta stuvar hon in sopsäckar, plasthandskar och några banankartonger i bilen. Sedan hugger hon tag i en kollega som (förhoppningsvis) inte har en alltför känslig näsa för Maria vill alltid ha med sig ett vittne vid dessa hembesök.
En bostad som stått övergiven några veckor kan lukta ganska illa, särskilt om hyresgästen legat död där ett tag. Fönster och dörrar ställs på vid gavel. Kylen töms på all gammal mat, det är det sopsäckarna är till för. Sedan samlar hon ihop alla mediciner eftersom de kan locka inbrottstjuvar. Därefter är det dags att gå igenom resten av lägenheten, men allra först tittar hon i köksskåpen. Det är ofta där de finns, alla de papper som kan berätta vem den döde var. Där kan finnas uppgifter om anhöriga som måste underrättas, bankkonton som måste spärras, skulder som inte längre ska betalas.
– Det har hänt att det legat papper från det senaste året på köksbordet. Somliga har sina papper samlade i en pärm och ibland kan det finnas ett "Vitt arkiv" där personen har skrivit ner hur han vill ha det.
Alla papper packasner i kartonger och bärs ut till bilen. Maria låser dörren och så bär det av till kontoret. Det är där det mesta arbetet äger rum och kartongerna gås igenom.
–Det är ett detektivarbete, försäkrar Maria Hedmark som, när hon tillfrågades om att bli enhetschef för försörjningsstödet, hade ett bestämt villkor för att tacka ja.
– Bara jag får behålla mina dödsbon.
– Det är ett så roligt jobb. Spännande. Intressant. Och jag kan verkligen hjälpa människor. Jag är otroligt fascinerad över hur folk lever sina liv. Varje gång jag går in i en avlidens hem så gör jag det med stor respekt.
Grävandet i pappershögarna kan avslöja både det ena och det andra. Släktskapsutredningen, som beställs från Landsarkivet i Härnösand, kan blottlägga sedan länge begravda familjehemligheter.
– En släktskapsutredning visade att en avliden hade åtta hel- och halvsyskon. Då jag kontaktade dem visade det sig att flera av dem inte kände till varandra.
2013 hade MariaHedmark 50 ärenden. Året därpå var det 70.
För att det ska bli en dödsboanmälan måste vissa villkor uppfyllas.
– De pengar som finns i dödsboet ska i första hand användas till att betala för begravning och gravsten. Om det sedan finns max 5000 kronor kvar blir det en dödsboanmälan. Skulle det finnas mer pengar och en eller flera fastigheter, då släpper jag ärendet. Då ska det göras en bouppteckning.
När någon dött så finns det en regel som Maria tycker att alla bör känna till.
– Stoppa alla utbetalningar från dödsboet. Först när begravningen är betald är det dags att betala för hyra och annat. Man ärver inte skulder, poängterar Maria Hedmark.
– Finns det inga pengar avskrivs alla skulder. Betala ingenting och kontakta mig så fort som möjligt. Om den avlidne inte hade några släktingar och i stort sett saknar tillgångar tar jag hand om all administration som har med dödsboet att göra. Själva begravningen, inklusive dödsannons i tidningen, låter jag en begravningsbyrå ta hand om.
Men om det nu intefinns ett rött öre, inte ens några ärvda smycken som kan säljas, hur går det då?
Högst ett halvt basbelopp, 22250 kronor, är vad kommunen kan bidra med.
– Det är inte så mycket pengar, men det kan bli en fin begravning ändå. Även om det inte finns en enda släkting så vill kanske någon granne eller arbetskamrat vara med på jordfästning och minnesstund.
Maria själv går aldrig på några begravningar. Det ingår inte i uppdraget.
– Och jag har inga åsikter. Blir det tvist om arvet får släktingarna lösa det själva eller anlita en advokat.
Om ingen anhörig tar på sig att röja ut den avlidnes bostad, då är det hyresvärdens uppgift. Städa, kasta och ge bort det som kan användas till exempel till Rondellen, Myrorna eller Pingstkyrkan. Kostnaden för jobbet betalas av dödsboet. Finns det inga pengar får värden stå för alltihop.
Alla som dör ensamma är förstås inte ensamma på riktigt. Visst kan det finnas nära släktingar någonstans. I normala fall skulle någon eller några av dessa ta på sig ansvaret. Men det är inte alltid det finns någon som har förmågan, viljan och orken och somliga vägrar befatta sig med någonting som har med den döde att göra.
– Har jag alla papper som behövs tar det högst en timme att fylla i blanketten om dödsboanmälan till Skatteverket.
I de fall där det finns oklarheter tar det förstås längre tid och alla kontanter som hittas ska sättas in på den avlidnes konto. Ibland måste samtliga banker kontaktas för att reda ut var detta konto kan finnas någonstans.
Ibland är det polisensom tar kontakt med Maria och en polis som följer med henne till den avlidnes bostad. Som den gången då ytterdörren inte gick att öppna och hon fick klättra in genom ett fönster.
Självklart har hon varit med om andra överraskningar också.
– Det har hänt att jag har hittat pengar. Mycket pengar. Då har det bara varit att låsa dörren och kontakta en boutredningsman. Vid andra tillfällen har jag kommit in i hem där det inte har slängts en enda tidning någonsin.
Till de ärenden som hamnar på Marias bord hör också asylsökande som avlidit, liksom barn och unga som inte har någon försäkring och vars föräldrar inte har råd att bekosta en begravning.
Maria Hedmark har haft uppdraget sedan 2007 och har byggt upp ett stort kontaktnät. Så fort det dyker upp ett problem vet hon exakt vem hon ska ringa.
– Handlar det om tjänstegrupplivförsäkring ringer jag till Dan i Sundsvall. Är den avlidne muslim ringer jag till en imam jag känner. Han sköter om allt så det blir gjort på rätt sätt.
Ett "helt" halvt basbeloppbetalas bara ut om det inte finns en enda krona i dödsboet.
– Finns det till exempel 10000 fyller vi på upp till 22250 så att det räcker till begravningen.
Det är inte alltid det blir någon begravningsakt. Det finns fall där den avlidne kremeras direkt och askan sprids i en minneslund.
– Får jag reda på att den avlidne har släktingar som är begravda på en viss kyrkogård ser vi till att begravningen sker där.
