De nordiska välfärdsstaterna har mycket gemensamt.
Historikern och samhällsdebattören Gunnar Wetterberg menar att EU:s kris påverkar diskussionen om en nordisk statsbildning ( Dagens Nyheter 16/1 2016).
Oförmågan att hantera flyktingkrisen, eurokrisen och den säkerhetspolitiska krisen utgör alla tecken på att EU kan ha vuxit sig för svagt. Om Storbritannien bestämmer sig för att lämna, och unionen därefter bryts upp i olika nivåer, bör också de nordiska länderna ha en reservplan för sin konkurrenskraft.
Det logiska alternativet i en sådan situation är därför ett fördjupat nordiskt samarbete med en förbundsstat som långsiktig vision. Arbetsrätt och socialförsäkringar är två exempel på områden med förutsättningar att harmonieras på nordisk nivå.
Inför veckans möte i Helsingfors varnar Nordiska Rådet för att de återinförda gränshindren försämrar den nordiska arbetsmarknaden. Arbetspendlingen i Öresundsregionen drabbas redan. I förlängningen kan även svensk vårdpersonal i Norge, eller finska ingenjörer som vill jobba i Sverige, komma i kläm.
Relationerna mellan Sverige och Danmark är sämre än på många år. Berlingske Tidende bedömer att läget befinner sig på fryspunktenoch Danmarks regering går hårt åt Sverige: ”Det är inte möjligt för Danmark att överbevisa Sverige om att de införda gränskontrollerna är fel”, menar den danske utrikesministern Kristian Jensen (Venstre).
Men flyktingkrisen bör inte överskugga andra samarbeten. Sverige och Danmark är inte mer ovänner än att man nyligen beslutande om ett fördjupat militärt samarbete i Östersjöregionen. Även Finland, med sitt utsatta geopolitiska läge och industriella strukturomvandling, har mycket att tjäna på tätare nordiska band.
Det finns många skäl att fundera över Wetterbergs scenario när EU krackelerar mer och mer för varje kris som destabiliserar Europa. Den nordiska ekonomin blir en av världens tio till tolv största. Om några decennier kan Förbundsstaten Norden ha 25 miljoner invånare, en nordisk valuta, ett lösare EU-medlemskap och vara en viktig aktör i Nato och G 20-gruppen.
Visst känns det utopiskt, men hur många vågade tro på ett svenskt EU-medlemskap för bara 30 år sedan?
Lars Kriss