Då I les djönom tinninga, få I sej att he ska böigges e kulturhus mitt i staan, dera busstorge, eini schölve hjärte a he man allti ha seitt som ”Schelet”.
Då I laait oppa näte, se feinn I att huse ska vara deill för ’n serscheld målgrupp, som I ve hjalp å kulturhuse ska låckes deill Schelet. He jer ’n grupp som kalles ”arbetskraften i framtiden”. Dem ska hava e liv å levern der dem vara medvetn och samhälls-engaschere . Åsse hoppas man att dem vili oppleva, utveckles å vaal inspirere a nöi-huse jerna.
Men aall ve denader då? Ve som vili håll kwar gammel-Schelet, der bonnska jer schölvklar som huvvuspråk? För bonnska jer ju ’n verkli kulturberar i Schelet-traktn. Utan bonnska feinns he ju eingen kulturell tradischjon att tala om! Kan ’e verklitt vara meningen att bonnska schkal dö ut?
I ha ju erföre att fåltje eint kånna, eller eint vili, prata bonnska nufförti’n, å att he kan tala mot att djiva bonnska ’n plass uti ”det framtida kulturlivet”. Men passern je se je eint förloor just he som djiv Schelet å traktn deromkreing ’n verklit serscheld karakter, borterom aall de her orla om ”dynamik, utveckling och framåtblick”.
För dem som tapp bort he som historist ha djive Schelet ’n unik ställneing jeri verta, dem förloor samtidit kontaktn ve schölve essensn uti att vara, å känn se, som ’n Scheletbo. Se I hoppas verkeligen att nöi-huse darna djiv plass för bonnska som kulturberar!
Tainkt å skrive a ’n gammal Draingsmarkar, som veill hååll live uti modersmåle.
Lennart Lundqvist, Kungsbacka