Anders Marklund har haft lokor på sina marker i minst 20 år.
Anders Marklund anser att länsstyrelsen ska ta initiativet om markägare förväntas göra åtgärder.
"Lokorna har inte spridit sig ut i åkern utan håller till där mot diket", säger lantbrukaren Anders Marklund. I skogslunden i bakgrunden finns beståndet.
År 2015 fastställde EU en lista över många invasiva arter av växter och djur. Gemensamt är att de har importerats/flyttats från sina normala platser och hamnat i länder där de sprider sig för snabbt och tar över.
EU vill att de ska utrotas på dessa nya platser.
Sköts av länsstyrelsen...
Från 1 januari 2019 säger svensk lag att länsstyrelserna ska ta huvudansvaret. De ska både sköta tillsynen samt vara ansvariga för bekämpningen. Tidigare var dessa frågor inte reglerade.
Ett visst ansvar ska dock tas av kommuner, om växter finns på deras mark.
En ny hemsida har skapats av naturvårdsverket där folk förväntas anmäla att de sett de invasiva arterna så att myndigheterna ska ha bättre koll. Adressen är www.invasivaarter.nu
... som inte har pengar
Men frågan är vad som händer sedan.
– Det har inte avsatts pengar i statsbudgeten för att göra någon form av bekämpning, säger Peter Jonsson, biträdande chef på naturvårdsenheten, länsstyrelsen Västerbotten.
– Det finns alltså inga pengar för åtgärder. Vi kan ha koll på rapporterna som kommer in och kan vid behov åka ut och göra artbestämningar. I övrigt måste vi vänta till vi får särskilda pengar. Kanske kan det komma med i statsbudgeten för 2020, det beror på vad politikerna vill prioritera.
Markägarnas åtgärder
– Vi hoppas också att det skapas ett bidrag som kan ges till markägare om de gör åtgärder själva.
Det är ännu oklart hur mycket ansvar man kan lägga på en markägare. Enligt EU-förordningen från 2015 är det förbjudet att "hålla levande" exemplar.
– Om en markägare känner till att hen har invasiva arter och inte gör vad man kan för att bekämpa dem, kan man kanske tvingas. Men i första läget blir det nog upp till länsstyrelserna att ta initiativ, säger Peter Jonsson.
Tipsade Norran
I väntan på att länsstyrelserna kan ta tag i saken lever växter och djur vidare. Som till exempel lokorna på Anders Marklunds mark.
En läsare hörde av sig och tipsade om lokorna. Hon tyckte att vi borde skriva om dem och visa bilder eftersom de är giftiga.
Tillsammans med markägare Anders Marklund besökte Norran platsen. Vi konstaterade att det mest troligt handlar om tromsöloka.
Minst 20 år
Tromsöloka är ganska spridd i norra Sverige, och kommer närmast från norra Norge, dit den importerades som trädgårdsväxt. Ursprungligen kommer den från Iran.
– De har växt här i minst 20 års tid, säger Anders. Vi använde tidigare platsen som jordtipp så plantor eller frön har nog följt med från någon annan plats.
– Visst har de spridit sig något under dessa år, men inte så farligt.
Vill ha instruktioner
Anders Marklund inväntar nu att det ska komma någon form av instruktion från myndigheterna.
– Blir vi ålagda att utrota så är det väl enklast att lägga över några lass jord och kväva plantorna.
"Att utrota växter blir ett ofattbart stort uppdrag - och vi har inga pengar"Att lokorna är klassade som invasiva kände han inte till, men däremot att de har en farlig växtsaft.
– Dottern har sagt åt mig att inte röra dem. Det är tur att de växer avsides till där ingen person brukar röra sig, det vore värre om de fanns intill någon väg, säger han.
Två snarlika sorter
Tipsaren som ringde Norran trodde att växten är en jätteloka. Vi som fick se den på nära håll tyckte att tromsölokas kännetecken stämde bättre.
– De kan lätt förväxlas, men det bör inte hindra att man anmäler på hemsidan, säger Peter Jonsson på länsstyrelsen.
– Det är bättre att anmäla fel art än att inte anmäla alls.