Känner många av flyktingarna. Håkan Lundberg nickar igenkännande åt flyktingarna i Jörn. Han vill se en vision om att Skellefteå kommun ska bli en nationell förebild på integrationsområdet. "Det behövs om vi ska bli 80 000 invånare".
Abdelwahab och Michaela är flyktingar från Eritrea respektive Syrien. De båda väntar på uppehållstillstånd. Frågan blir om de får stanna i Sverige. Kommer de att få någon kommunplacering, eller blir de kvar i sina asylboenden i Jörn?
Håkan Lundberg är en av de eldsjälar i Jörn som har en tät dialog med flyktingarna. Han konstaterar att just nu finns det ett 80-tal flyktingar med uppehållstillstånd som bor i Jörn.
– Så borde det ju givetvis inte vara. Etableringsreformen har funnits sedan 2010. Grundprincipen i den är ju att så fort den asylsökande fått uppehållstillstånd så ska man få en kommunplacering.
Verkligheten är dock sådan att många kommuner inte är intresserade av att ta emot de som fått uppehållstillstånd. Det kan vara svårigheter att ordna jobb och bostad. När Norran är på besök i Jörn träffar vi i princip bara asylsökande från en rad nationer, inte de som fått uppehållstillstånd.
– De som fått uppehållstillstånd går ju på svenskundervisning, SFI, dagtid i Skellefteå.
De som är asylsökande har inte rätt till SFI. Men Abdelwahab och Michaela tar sig ändå hjälpligt fram på svenska, utan SFI.
– Vi försöker lära oss genom att lyssna på er svenskar och genom att använda datorer, säger Michaela Nebyat som kommer från Eritrea.
Både Michaela och Abdelwahab Tuleimat från Homs i Syrien har stora chanser att få permanent uppehållstillstånd när deras ärenden avgörs. Abdelwahab är civilingenjör och han hoppas på jobb och bostad i Sverige i framtiden.
– Givetvis vill jag ju inte sitta sysslolös här i Jörn. Jag vill försörja mig själv och kan bo vart som helst i Sverige.
Håkan Lundberg säger till Norran att de som fått uppehållstillstånd mår jättedåligt då de blir kvar i asylboenden.
– Ofta sitter de sysslolösa. De har ju fått rätten att stanna här i Sverige, men får inte förutsättningar att leva ett vanligt liv då ingen kommun ställer upp med etableringen.
Abdelwahab och Michaela säger också att dagarna blir långa då de inte har rätt till SFI och att de 71 kronorna i dagersättning inte räcker till för att göra något enstaka besök då och då i Skellefteå.
– Här i Jörn håller vi oss sysselsatta genom att besöka kyrkan och simhallen. En gång i månaden åker vi in och storhandlar i Skellefteå.
Merhawi och Jakob från Eritrea möter Norran också i en lägenhet i Jörn. De båda har också stora förutsättningar att få permanent uppehållstillstånd.
– Om och när vi får besked om att få stanna vill vi ju givetvis lämna asylboendet och komma ut och skaffa oss en egen försörjning.
Ute på Campusområdet i en lektionssal berättar välutbildade utrikesfödda akademiker om svårigheterna att få jobb och bostad i Skellefteå sedan de fått uppehållstillstånd. Anahita Amin kommer från Afghanistan och ät utbildad läkare.
– Jag och min man som är akademiskt utbildad i data är på väg att flytta till Östersund. Där har vi nu fått kommunplacering. Just nu bor vi i en av Migrationsverkets lägenheter i Jörn. Men nu får vi chansen att starta om på nytt i en annan stad.
Hade de då kunnat tänka sig att bli kvar i Skellefteå.
– Ja, varför inte, men vi har vi ju inga jobb och ingen bostad, säger Anahita.
Hopp om uppehållstillstånd. Merhawi Gebries, 28, år kommer från Eritrea. Han hoppas givetvis nu att få permanent uppehållstillstånd.
Bra utbildning. Abdelwahab Tuleimat kommer från krigets Syrien. Han är utbildad civilingenjör och han hoppas givetvis att snabbt få en kommunplacering då klartecken kommer om permanent uppehållstillstånd.
Stöttar de asylsökande. Eldsjälen Håkan Lundberg i Jörn ställer upp för flyktingarna, som här Michaela Nebyat som är asylsökande från Eritrea.