Foto: Adam Savonen.
De båda hoppar på kryckor när de kommer till den avtalade mötesplatsen, restaurang Tre Kronor. Både har sin bästa fot välpaketerat för att kunna röra sig.
Det har gått några veckor sedan spelaren, som ifjol var proffs i FF, var med om något näst intill osannolikt. De båda ryckte av sina hälsenor – på höger fot.
Joel drabbades först:
– Jag skulle hoppa över några hinder precis i början av en träning med Luleå. Jag hörde att det poppade till efter några hinder och trodde först att det var skon. Men ganska snabbt förstod jag att det inte var det.
Fyra dagar senare råkade Daniel Akubuine ut för exakt samma skada – i samma hall.
– Vi spelade och jag trodde att jag åkte på en smäll eller hade slagit in foten i ena stolpen på målet. Jag var nästan på väg att bli arg att jag hade åkte på en smäll, men konstaterade att det inte var en motspelare eller målet heller. Det gjorde inte så ont, men innerst inne förstod jag nog direkt vad det var.
Opererade
Båda fick snabbt åka till sjukhus och opereras. Just nu handlar det mesta om att vila.
– Jag läser, tittar på TV och vilar, säger Chimdi.
– Det gäller att försöka få tiden att gå så fort som möjligt, säger Gyasi.
Britterna ville själva tillbaka till Skellefteå och lägenheten här i staden för att de är vana att vara här. Men tvisten om klubbtillhörighet är jobbig för britterna.
– Vi hoppas att det löser det här snart, säger Akubuine.
De berättar själva att de ser sig själva som Luleås spelare:
– Vi har ju skrivit på personliga kontrakt med dem, på två år, avslöjar Akubuine.
Gyasi fortsätter:
– Luleå betalade resan hit tillbaka till Sverige. Vi hade inte kommit tillbaka hit om det inte vore för avsikten att skriva på och spela för dem.
Liten kontakt
Britterna har till viss del varit lämnade åt sitt öde av Luleå.
– Det är bara Daniel (sportchefen) som har varit i kontakt med oss, i övrig ingen. Senaste tiden har vi bara pratat med Skellefteå och Granström, berättar Chimdi.
Ingenting har varit strukturerat för de professionella fotbollsspelarna.
Hur har ni klarat vardagen, har ni fått någon hjälp?
– Nej, inte så mycket. När vi kom tillbaka till Skellefteå kom först min mamma på besök och hjälpte oss. Den här veckan är Joels mamma här.
I sex veckor ska de vara helt stilla, sedan hoppas de påbörja rehabiliteringen sakta. Båda har ett litet hopp om att kanske, kanske kunna göra comeback den här säsongen.
– Går allt bra kanske vi kan spela i slutet av den här säsongen. Sex månader ska det ta att komma tillbaka.
Den brinnande frågan är bara till vilken klubb?
Vi hade inte kommit tillbaka hit om det inte vore för avsikten att skriva på och spela för dem.
