Hemma. Torgny Lindgren bodde under en stor del av sitt vuxna liv i Rimforsa, men betraktade alltid Raggsjöliden som hemma. Foto: STEFAN JERREVÅNG / TT.
I torsdags kom beskedet. 78-åriga Torgny Lindgren hade somnat in efter en längre tids sjukdom. I Raggsjöliden, några mil utanför Norsjö, sitter Kurt-Lennart och Maja Nilsson med varsin kaffekopp i handen. Bara ett stenkast från deras ytterdörr ligger det hus där Torgny Lindgren spenderade sina första tretton år i livet.
– Sedan flyttade han till Norsjö. Men han har sagt till mig att de där tretton åren, de var de allra viktigaste, säger Kurt-Lennart.
Torgny Lindgren debuterade 1965 med "Plåtsax, hjärtats instrument". Sedan dess har han etablerat sig som en i raden av Västerbottens stora författare, med böcker som "Ormens väg på hälleberget" och "Pölsan". Stol nummer nio i Svenska Akademien var hans sedan 1991 och hans tonfall beskrivs som unikt i svensk prosa. Men hemma hos Nilssons i Raggsjöliden pratar de inte bara om en tongivande skribent, utan framförallt om Andreas yngstpajken borti Raggsjölia.
– Det här är mitt föräldrahem, jag har vuxit upp som granne till Torgny. Han har suttit många gånger "däri Elofs köke", då min morfars och som nu är vårt, säger Kurt-Lennart.
Paret är två av eldsjälarna som tillsammans med byaföreningen byggde upp och drev besöksmålet vid namn "Torgny Lindgrens litterära landskap" tills de lämnade över stafettpinnen i år. 2011 bestämde de sig, tillsammans med kommunen och andra bybor, att de ville hedra och upplysa om bygdens författarson.
– Vi var på en informationsträff om projektet, sedan gick alla gick hem för att fundera på sitt och byns engagemang i detta. Så fort vi kom hem sa Maja till mig: "Självklart ska vi göra det", säger Kurt-Lennart.
Det var början på en speciell och personlig relation till författaren. De berättar inlevelsefullt om hur de körde ner till hans hem i Rimforsa för att hämta exemplar av "Dorés bibel", och hur Torgny mötte dem på farstukvisten.
– Han sa att vi var sena, för han och hustrun Stina hade lagat oxsvansragu åt oss. När vi skulle hem så fyllde han hela vårt bagage med böcker, säger Maja.
Sedan följde otaliga telefonsamtal, och ett storslaget besök upp till Raggsjöliden. 2014 kom hela släktet Lindgren till Kurt-Lennart och Maja.
– Det var hans barn, barnbarn och svågrar. Han körde hela vägen från Rimforsa och var pigg som en lärka när han kom fram. Vi har så många fina minnen ihop, säger Kurt–Lennart.
När frågan kommer om vad han egentligen betydde för dem, för bygden och för litteraturen blir de tysta.
– Han har skrivit om vår bygd på ett så varmt, vackert och kärleksfullt sätt. Det går inte att beskriva hur mycket han betytt, säger Kurt–Lennart innan rösten stockar sig.
– Det har varit många tårar här på förmiddagen. Det är känslosamt att prata om, fyller Maja i.
De beskriver en man med ett stort intellekt, men ett ännu större hjärta.
– Han var så generös, så kunnig och intellektuell på alla områden. Men samtidigt var han väldigt enkel och humoristisk. När han pratade med oss var han alltid en vanlig Raggsjöliare först, och en stor författare sedan, avslutar Kurt–Lennart.
Han var så generös, så kunnig och intellektuell på alla områden.
