Storpublik. Det var fullt av folk vid älvkanten under tisdagskvällen. Foto: Maria Wallin.
Sist Loreen stod på en scen i Skellefteå var det melodifestival. Hennes stökiga, hårda, politiska framträdande följde inga Mello-ramar och kanske var det också därför hon fick säga hejdå redan i andra chansen.
Loreen har sedan sin Melodifestivalen-debut 2011 med "My heart is refusing me" varit en intressant artist, i min bok. Hon har tänjt på gränser i forum där det behövts, hon vågar vara politisk och har en fenomenal röst. Att hon främst fått existera i Sveriges glittrigaste och folkligaste tävling är därför för mig ett frågetecken. Kanske är det också därför det känns som om hon fortfarande söker sitt uttryck, som att hon än inte nått fram till kärnan.
Konserten under tisdagskvällen kändes som en del i detta sökande. Hon inleder med en mytisk entré, där hela bandet kliver ur båten till mullrande ljud, men hon dröjer till sista minuten. Ingen hälsningsfras, utan direkt på en elektronisk, ömsom lågmäld, ömsom direkt version av "We got the power". I det soundet tar spelningen avstamp. Den musikaliska inramningen genomsyras av ett ord, och det är experimentell. Det är subtilt elektroniskt ena stunden, och glada reggaetoner den andra. Det är utsvävade partier, allsång, en nästintill oigenkännlig "Euphoria" och dansant Loreen-pop.
Att vägra anpassa sig, att vara allt och ingenting, är beundransvärt. Att bjuda in publiken till ett slags artistiskt sökande är intimt och nära, men det innebär också att spelningen ibland blir spretig. Det innebär också att publikfrierierna är få. Att göra en "Euphoria" som doftar salsatoner tillhör kanske inte den största musikaliska upplevelsen, men det är riktigt våghalsigt.
Bäst är hon i avskalade men ändå maffiga "Statements" och nya låten "Body". Där ligger hennes spröda, men samtidigt starka, röst som en stabil stomme i det experimentella ljudmolnet som sprider sig över älven. Jag hoppas att hon fortsätter på det spåret, och lägger reggaeflirtarna åt sidan. Och med tanke på hur ovannämnda "Body" låter kan hennes sökande mycket väl vara över snart.
Klart är iallafall att Loreen passar mycket bättre på en flotte i Skellefteälven, än på en Mello-scen full av begränsningar.
Klart är iallafall att Loreen passar mycket bättre på en flotte i Skellefteälven, än på en Mello-scen full av begränsningar.
