Omlastning. Sträckan Boden-Bastuträsk är en del som fått stryka på foten när Trafikverket sett över jobben. Foto: Lennart Enkvist.
Sprickor i rälsen, nedsatta hastigheter och tåg som inte går. De senaste åren har larmrapporterna kring de svenska järnvägarna duggat tätt.
Ofta är det också godstrafiken som prioriteras bort när pengarna och organisationen kring järnvägen inte räcker till. Det drabbar den tunga industrin i norr, inte minst skogsindustrin.
– I och med att det ofta är stängda bandelar eller nedsatt hastighet kan vi inte köra lika mycket på järnväg som vi vill. För att få ut virket måste vi använda bilar, oavsett om vi vill det eller inte, säger Thomas Hedlund, logistikchef på SCA.
Företaget har som mål att 50 procent av råvarutransporterna ska ske med järnväg. Ett tag var man väldigt nära, men nu har andelen gått ned på grund av det eftersatta underhållet.
Pulsåder
För SCA är stambanan mellan Boden och Bastuträsk en viktig pulsåder som behöver åtgärdas. Ett annat exempel är Ådalsbanan. Företaget skulle också behöva köra mer på tvärbanan från Storuman och Lycksele ned mot kusten.
I våras beslutade regeringen att satsa 620 miljoner kronor på järnvägsunderhållet i år och ytterligare drygt 1,2 miljarder kronor om året i tre år. Men Thomas Hedlund är skeptisk till att satsningen kommer att gagna godstrafiken i norr:
– Som norrlänning är jag livrädd för att stora delar av underhållet hamnar där det är mycket persontrafik och i storstäder där det varit problem.
Han konstaterar att många mil räls söderut har dömts ut och att godset är mycket tystare än passagerarna när saker och ting inte fungerar.
– Men jag hoppas att jag har fel, säger Thomas Hedlund.
Som norrlänning är jag livrädd för att stora delar av underhållet hamnar där det är mycket persontrafik och i storstäder där det varit problem.
