Flodpärlmusslan är fridlyst sedan 25 år tillbaka och klassas som ”starkt hotad” på den nationella rödlistan och ”hotad” på den globala rödlistan.
I Skellefteå kommun har man haft kunskap om att den funnits i ett antal rinnande vattendrag i kommunen, främst i biflöden till större vattendrag.
– Det som är lite nytt, i alla fall hos myndigheter, är att vi hittat flodpärlmusslor i ett stort reglerat vattendrag som Skellefteälven, säger Peter Lundström, ekolog på Skellefteå kommun.
Snabba fynd
För två somrar sedan hittade en badande kille något som visade sig vara en flodpärlmussla och förra året genomförde Skelleftebottens dykarklubb dykningar för att inventera beståndet.
– Den standardiserade metod som finns är att man går med vadarbyxor och tittar med vattenkikare. Då kan man se sådant som är på en meters djup, allt som är djupare har man missat, säger Christer Larsson från Skelleftebottens dykarklubb.
Han minns tillbaka på fjolårets dykningar nedströms Krångfors kraftstation.
– Efter 15 minuter hade vi hittat kanske 200 stycken.
Nu driver dykarklubben ett projekt tillsammans med kommunen och under den gångna helgen dök ett tiotal dykare i området.
– Problemet är att det är strömmande vatten och att då hålla sig fast och leta noggrant är svårt, därför använde vi en dragg med 50 meter lina och så sökte vi av en meter på vardera sida om linan, säger Christer Larsson.
Hur fungerade det?
– Det skulle funka bra om musslorna var helt jämt fördelade, men det ser inte ut att vara så. De promenerar omkring och är på de ställen som är bäst för dem. Kommer man i ett sådant stråk så räknar man väldigt många, kommer man tre meter åt sidan så hittar man nästan ingen.
Nu ska metoden utvärderas och utvecklas och fler dyk ska genomföras under sommaren.
– Vi ska undersöka de områden där det var bra musselbotten tidigare, innan kraftverken byggdes.
Hur skulle metoden kunna utvecklas?
– Vi vill kunna lägga lina tvärsöver älven för det skulle förmodligen ge bättre statistik, men det är betydligt mycket svårare, säger Christer Larsson.
Beroende av lax och öring
Det som gör flodpärlmusslans existens så känslig är att den har en mycket speciell livscykel och till exempel är helt beroende av lax- eller öringsungar för sin överlevnad. Den befruktade larven lever nämligen som en parasit på årsynglets gälar och när den sedan släpps måste den landa på en grus- eller sandbädd där den kan gräva ner sig.
– Där det finns kraftverk kan laxen och öringen inte vandra upp i älven. Nedströms Krångfors finns både Selsfors och Kvistforsen så där har det inte varit någon fortplantning på kanske 50 år, säger Peter Lundström.
Den bilden förstärks av den inventering som hittills gjorts.
– Om man inte hittar musslor som är kortare än 50 mm så är beståndet inte livskraftigt och så små är inte funnet än i Skellefteälven. För att beståndet ska kunna växa är det nödvändigt att det finns lax- eller havsöringsungar i vattensystemet, säger Peter Lundström.
– Det känns lite vemodigt för det är en ganska stor population i Skellefteälven, men de kommer aldrig att kunna föröka sig. De står i älven och är sakta, sakta utdöende, säger Christer Larsson.
Den äldsta flodpärlmusslan som hittats i Sverige är 250 år, så de som fortfarande finns kan bli gamla.
– De är överlevnadskonstnärer och ett sätt att öka beståndet är om man kan åtgärda problemen med fiskevägar och annat. Det finns med som ett förslag i den nya nationella planen för vattenkraft som är ute på remiss, säger Peter Lundström.