Sportfiskare kan stå ute i älvsfåran i timmar.
Med sina 21 mil är Byskeälven en av Sveriges längsta outbyggda skogsälvar – en unikitet väl värd sin vikt i vatten. 1989 bildades föreningen Byskeälvens fiskevårdsområde, Västerbottensdelen (Bfvo), det sägs att det var landets största i sitt slag. I älven handlar det om tio mil fiskevatten samt kringliggande sjöar. Sedan dess har styrelsen och andra engagerade idkat fiskevårdande åtgärder. Bland dem finns i runda tal 350 fiskerättsägare. Under åren har cirka 35 miljoner kronor satsats i- och i anslutning till fiskevårdsområdet. Pengarna kommer från Skellefteå kommun, staten och EU.
Och sedan lång tid tillbaka har man också kunnat se sportfiskare från när och fjärran ute i älvsfåran. De kan stå med vatten upp till midjan i timmar och gång efter gång kasta ut sin lina.
Men under flera år har en uppslitande konflikt härjat i föreningen. Det handlar om fiskerättsägare, sportfiskare och det sägs att det även finns andra falanger.
– Laxen är den största förloraren i det här, säger en dedikerad sportfiskare om konflikten.
Och kommunstyrelsen i Skellefteå kräver att stridsyxan ska grävas ner.
– Vi är oroade för splittringen inom fiskevårdsområdet och det kan skada besöksnäringen i Skellefteå, säger kommunalråd Lorents Burman (S).
Grovt sett handlar hela konflikten om detta: Hur lax- och öringfisket ska förvaltas.
2003 invigdes statyn Laxsprånget i Byske. Den är placerad vid Byskeälven och gjord av den lokale konstnären Dhan Lundmark. Den fungerar som en symbol för laxfisket i Byskeälven.
Vid årsmötet den 28 mars 2014 klubbades beslut om att införa så kallad egen förvaltning inom Byske fvo. Föreningens dåvarande styrelse var drivande. Ingen är redo att berätta öppet om alla turer, men enligt flera personer var bakgrunden att man ville införa egna, lokala tilläggsregler över lax- och öringfisket i älven och inte enbart gå efter nationella regler från Havs- och vattenmyndigheten. Huvudsyftet var att värna lax- och öringbeståndet samt att kunna erbjuda alla fiskeintresserade goda chanser att fiska de arterna i Byskeälven. Reglerna handlade bland annat om fångstbegränsning, förbudstider och fångstrapportering.
De olika turerna
Intentionen var att det skulle gälla alla – oavsett om man var fiskerättsägare eller sportfiskare. Förslag på regeländringar låg då hos Havs- och vattenmyndigheten för handläggning.
Vid nästa årsmöte, 2015 blev det förslaget nedröstat, men den dåvarande styrelsen ville fortfarande driva beslutet och utlyste därför ett extra årsmöte.
Vid extrastämman som hölls den 26 april 2015 hände följande: De nya lokala fiskereglerna antogs, men stämman klubbade också igenom att endast sportfiskare skulle tvingas att följa det nya regelverket, inte fiskerättsägarna. Något den dåvarande styrelsen, och även andra, inte ställde sig bakom. Just det beslutet överklagades till länsstyrelsen, men avslogs.
Ett år senare, vid fiskestämman som hölls i mars 2016 i Fällfors, valde stämman ny ordinarie ordförande, Mikael Stenman. Ett par dagar senare lämnade flera dåvarande styrelseledamöter samt suppleanter och även fisketillsynsmän sina platser till förfogande. De menade att fiskeförvaltningen i fortsättningen inte skulle bedrivas på ett sådant sätt att laxbeståndet, sportfisket eller fisketurismen i Byskeälven skulle gynnas – tvärtom.
Det är såhär många vill ha det kring Byskeälven.
Det bildades en ny styrelse som skapade nya rutiner. Bland annat fokusgrupper som arbetar med olika frågor kring älvsfisket.
Sedan dess har den nya styrelsen tagit beslut om att stoppa försäljning av årskort i älven för andra än boende och stugägare inom fiskevårdsområdet. Det diskuteras också om att stoppa försäljning av årskort i Byskeälven helt och hållet. Den nuvarande styrelsen och även fiskerättsägare anser att det är för mycket folk kring älven och oro för att det, i sin tur, kan orsaka minskat fiskebestånd. De menar också att det skräpas ner kring älven och att lokaliteterna kring populära fiskestråk blir hårt åtgångna. Och det är orsaker som hållit konflikten vid liv. Det uppger flera personer.
– Det finns också två olika läger i den nya styrelsen där det ena lägret vill tjäna pengar och det andra inte vill ha sportfiskare på sina marker, säger en annan person till Norran.
Solklar åsikt
Skellefteå kommuns tjänstemän och politiker talar om tre ben för Byskeälven:
X Rekreation.
X Ekoturism.
X Att värna biologin.
– De har fått mycket medel för att förbättra fisket i älven och områdena runt omkring. De har tagit bort möjligheten för allmänheten att köpa årskort, så det finns mycket kring samarbete som de inte lever upp till nu. Det är solklart från kommunens håll: vi trodde på Byskeälven som en turistmagnet, men det är inte så solklart längre, säger en person med koppling till Skellefteå kommun som inte heller vill figurera öppet.
Skogsbolagen som är fiskerättsägare i Byskeälven, Sveaskog och SCA, har lämnat in en ansökan till länsstyrelsen i Västerbotten med två alternativ:
X I första hand begär de utträde ur Byskeälvens fiskevårdsområde.
X I andra hand begär de att fiskevårdsområdet löses upp.
– De har slutit älven mer och mer för allmänheten och gjort det bättre och bättre för fiskerättsägare, säger en representant för ett av skogsbolagen till Norran. När det gäller SCA rör deras utträdesansökan vissa delar av fisket i Byskeälven, där de är markägare.
Skogsbolagen vill att älven ska vara öppen för alla – på lika villkor, men SCA anser att det arbetet nu sker i det som kallas för ”motström.”
Utträdesansökan från Sveaskog är daterad till den 8 maj 2018 och frågan om utträde hanteras av länsstyrelsen. De båda skogsbolagen står tillsammans för cirka 70 procent av andelstalet inom Byskeälvens fiskevårdsområde och har i grund och botten en likartad syn, men driver frågorna separat med vissa skillnader.
Representanter för de båda skogsbolagen anser att den nya styrelsen, som alltså tillträdde sina poster 2016, favoriserar fiskerättsägare i frågan om fiskerätt.
Enligt nuvarande regelverk har varje fiskerättsägare en röst, oavsett hur stor eller liten ägarandel det handlar om. Men skogsbolagen vill införa andelstalsröstning. De anger att orsaken är att förhindra att det fattas beslut som strider mot stadgarna och de vill anpassa stadgarna till lagen om fiskevårdsområdens normalstadgar enligt rekommendation av Sveriges Fiskevattenägarförbund.
Notabelt i sammanhanget är också att andelstalsröstning, i frågor kring ekonomi, innebär att en enskild delägare aldrig kan få mer än 20 procent av de sammanlagda rösterna vid en stämma.
SCA menar också att den nya styrelsen i Byske fvo systematiskt försvårar och fördyrar fisket i Byskeälven för allmänheten. Skogsbolaget säger att de, tillsammans med Sveaskog, vill bedriva god biotopvård, något de menar att styrelsen inte prioriterar.
Bryta sig loss
Vad vill skogsbolagen? Jo, de vill bryta sig loss och deras fasta ståndpunkt är att själva starta försäljning av fiskekort i Byskeälven, med möjlighet för alla att få fiska på lika villkor. Men i en skrivelse från SCA framgår det också att nuvarande styrelse för fiskevårdsområdet gjort insatser som gynnar fiskeförvaltning och fiskuppgång i Byskeälven.
Sedan har vi fullmaktsrösterna. Det betyder, enkelt förklarat, att en medlem/fiskerättsägare kan lämna över sin röst till en annan person att förfoga över. Anledningen kan exempelvis vara att man själv inte har möjlighet att närvara själv för att avlägga sin röst.
Tre personer säger att det vid ett mötestillfälle rörde sig om ett hundratal fullmaktsröster, vilket rör sig om nära nog hälften av det totala röstetalet för föreningen. Effekten med fullmaktsröster ska, enligt flera personer som Norran talat med, ha blivit att vissa kan styra beslut i föreningen genom att använda fullmaktsröster och på det sättet få igenom beslut.
Uppgiften om antalet fullmaktsröster tillbakavisas dock av andra. Det hävdas att alla varit positiva till fullmaktsröster och att det inte tidigare upplevts som ett problem.
Roger Öhlund, som är fiskerättsägare med fastigheter uppströms Byskeälven, närmare bestämt i Åselet samt i Myrheden är en, av väldigt få personer, som valt att träda fram öppet för att kommentera konflikten.
– Jag tror att det största problemet i det här är att det fokuseras mer på äganderätt nu än på att förvalta biotopen Byskeälven, säger han.
Konflikten kring Byskeälvens fiskevårdsområde, Västerbottensdelen, började i oenigheter kring fiskeregler och fiskets förvaltning och har utvecklats till en mångårig, djup och frätande konflikt där två stora skogsbolag, Skellefteå kommun, fiskerättsägare och sportfiskare är aktörer. Huvudfrågan är: Finns det någon vinnare i det långa loppet?