Jag ber till högre makter att det inte undgått någon att det är val till Europaparlamentet i maj.
Jag ber i onödan. En beklagligt stor del av befolkningen bryr sig inte. Mest troligt därför att folk inte vet hur att EU-politiken berör deras vardag. Om de bara visste.
Men nu är det som det är. Därför måste vi finna nya sätt att förklara valets innebörd. Eller snarare Europeiska unionens.
Låt mig berätta varför jag bryr mig. När magkänslan får styra handlar EU inte om trasiga migrationskvoter, gemensam valuta eller fullt orimliga mängder jordbruksbidrag. Det handlar om något så enkelt som frågan om mitt eller ditt. Eller i det här fallet vårt eller deras.
Ingen annan makt ska ha för stort inflytande över Sverige. Det som finns inom våra gränser är vårt att förvalta. Däremot finns det fördelar med att göra gemensam sak av det som finns utanför, till exempel behovet av att handla med varandra, eller skydda oss mot yttre hot.
Jag tror vi behöver EU. Något smalare, definitivt vassare.
Det är vår skog, våra vargar, vårt snus och våra invandrare jag pratar om. Finns de här, i Sverige, i Västerbotten, så är de vårt ansvar. Det är den här känslan som driver mitt EU-engagemang, känslan av att bäst veta vad som gynnar svensken, känslan av äganderätt.
Innebär detta att jag är EU-kritisk?
Ja, delvis är det nog så. Jag ser ingen glädje i att ge mer inflytande till en union när jag egentligen vill bestämma så mycket som möjligt själv.
Det är ungefär av samma anledning som jag aldrig har varit medlem i något fackförbund.
Hur ska någon annan veta vad som är bäst för mig och vad jag är benägen att prestera? Tillsammans är ofta bra, men inte alltid.
Innebär detta att jag också är kritisk till EU-bidrag?
Nej, EU-bidragen fyller utan tvekan en funktion. De utvecklar såväl norra Sverige som den franska landsbygden. Dock vill jag påpeka att Sverige pröjsar cirka 30 miljarder kronor om året i EU-avgift. Vi får tillbaka cirka 1,15 miljarder i EU-bidrag (strukturfonder). Jag väljer att inte göra någon längre utläggning om detta med risk för att låta som en snål surtant.
Självklart ska vi varamedlemmar i EU. Men det är nog läge att renodla uppdraget och våga börja fokusera på det som Sverige gynnas av. För helt ärligt så tycker jag att den svenska solidariteten börjar visa sin baksida. Den är på många sätt vacker, men vi får ju tidigt lära oss att det är insidan som räknas.
Nej, jag tycker inte det är rätt att EU-migranter tigger i vart och vartannat gatuhörn.
Ja, jag tror att Sverige blev utnyttjat under flyktingvågen 2015 fram till den dagen vi tog mod till oss och införde gränsbevakning.
Jag tror vi behöver EU. Något smalare, definitivt vassare.
Vad känner du inför EU? Kanske känslan är logisk, eller bara en stark magkänsla.
Micaela Löwenhöök, ordförande Moderaterna i Skellefteå