Foto: Gorm Kallestad/NTB scanpix/TT
Skolan är ett politikområde där den borgerliga alliansen vill ta över ledartröjan. Frågan är bara hur det ska gå till?
De viktigaste skolpolitiska förslagen, framtagna av företrädare för Skolsverige genom Skolkommissionen, får nämligen kalla handen.
Går partitaktiska och strategiska överväganden före sakligt innehåll och skolans bästa?
Före sommaren lämnade Skolkommissionen sitt förslag till regeringen om hur elevresultaten och likvärdigheten ska kunna förbättras i den svenska skolan. Man föreslog ett större statligt ansvar för skolans finansiering och resursfördelning, regelbunden fortbildning för lärare samt en rad åtgärder mot skolsegregationen.
I budgeten gick regeringen vidare med förslaget som innebär ett totalt tillskott på sex miljarder kronor till undervisning och elevhälsa de närmaste tre åren. Förslaget är att fördela pengarna på ett sätt som ger dem som har större behov ett större tillskott. För Skellefteås del skulle tillskottet motsvara drygt 60 lärartjänster.
Allianspartierna har tyvärr visat ointresse för Skolkommissionens förslag, eller direkt avvisat dem. Det politiska maktspelet tycks överordnat, och det är beklagligt att det även ska drabba skolan inför valrörelsen. Det är destruktivt för skolan och för oss som jobbar där.
Varken lärare, skolledare eller elever är betjänta av den ryckighet som kännetecknat den svenska skolan de senaste decennierna.
I en tid där de ideologiska positionerna allt mer ställs på sin spets, samtidigt som nya värderingsskalor blir viktiga för politiskt ställningstagande, är det desto viktigare att staka ut långsiktigt hållbara lösningar för hur skolan ska se ut och fungera.
Skolpolitiken kräver ett långsiktigt perspektiv. De som börjar skolan i dag kommer att finnas på arbetsmarknaden i kanske 60 år fram i tiden. För att lägga en stabil grund i skolan med långsiktighet kan inte villkoren förändras genom tillfälliga opinionskast och ständiga politiska positionsförflyttningar.
När lärare och skolforskare, inom ramen för Skolkommissionen, nu ställt sig bakom en strategi som fått regeringens gehör borde också Alliansen se det som en minsta gemensamma nämnare.
Så Alliansen måste lita på lärarna när vi säger att det är helt avgörande för skolans framtid att Skolkommissionens förslag tas om hand inom ramen för en blocköverskridande överenskommelse.
Det finns även efter en sådan överenskommelse utrymme för att driva skolpolitik, med den enda skillnaden att skolan då vilar på en stabil strukturell grund med en efterfrågad och nödvändig likvärdighetsförbättring.
Min uppmaning till Alliansens riksdagsledamöter på bänken för Västerbottens län är att inte låta partitaktiska överväganden gå före skolans bästa och äventyra de lokala skolsatsningar som annars kan bli verklighet.
Åsa Fahlén
förbundsordförande Lärarnas Riksförbund
Allianspartierna har tyvärr visat ointresse för Skolkommissionens förslag, eller direkt avvisat dem.
