Debatt: Nej, det handlar inte om religiösa böneutrop

Debatt. Museum Anna Nordlander har inte ansökt om att få arrangera religiösa böneutrop. Verket i fråga, ”Jag är störst”, är ett ljudkonstverk av Ulrika Sparre, med vilken Museum Anna Nordlander planerar en utställning under 2018.

I sitt konstnärskap vill Ulrika Sparre undersöka vad som förenar oss människor.

I sitt konstnärskap vill Ulrika Sparre undersöka vad som förenar oss människor.

Foto: Marc Femenia / TT

Not Found2018-03-29 06:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
I sitt konstnärskap vill Ulrika Sparre undersöka vad som förenar oss människor.

Angående Norrans artikel om planerade böneutrop i Skellefteå – ”Söker tillstånd för böneutrop i form av ljudverk”, Norran 27/3 2018 – är det på sin plats med en del klargöranden.

Nej, Museum Anna Nordlander har inte ansökt om att få arrangera religiösa böneutrop. Verket i fråga, ”Jag är störst”, är ett ljudkonstverk av Ulrika Sparre, med vilken Museum Anna Nordlander planerar en utställning under 2018.

Ljudverket som visades på Färgfabriken i Stockholm redan 2008 lånar formen av ett böneutrop men är varken en kallelse till bön eller religiös i sin form. Det är en hyllning till den individuella människan.

I sitt konstnärskap vill Ulrika Sparre undersöka vad som förenar oss människor. Utställningen i Skellefteå vill utforska vilka frågor eller företeelser som vi kan samlas kring i en tid när vi lär oss att det är den enskilda personen som bäst formar sin framtid.

Kan tilltron till det egna jaget vara ett gemensamt mål att samlas kring som ett kollektiv?

När man planerar en utställning så görs det i flera delar. Det förs en diskussion mellan konstnär och museum om vilka verk som ska ingå, hur de ska presenteras och hur man skapar förståelse för de frågor som ska lyftas.

En viktig uppgift som den fria konsten och kulturen har är att vara utforskande och ifrågasättande.

Den här utställningen är fortfarande på ett planeringsstadium.

Att söka tillstånd för att placera ett konstverk i offentlig miljö görs i god tid. Det är först senare som det beslutas om verket ska ingå i utställningen eller inte, och om det ska visas på just det sättet.

Konst i det offentliga rummet fungerar bäst när den är förankrad och kopplad till den plats den visas på bland de som tar del av konsten. Dialogen kring detta har ännu inte inletts. Det är dock ett pedagogiskt uppdrag som vi tar på väldigt stort allvar och som är avgörande för om ett konstverk ska kunna visas.

Det betyder dock inte att alla måste älska all konst.

En viktig uppgift som den fria konsten och kulturen har är att vara utforskande och ifrågasättande. Frågan om vad vi vill med vårt samhälle kan inte alltid tvärsäkert besvaras.

Det finns en fara i om vi alltid försöker hitta enkla lösningar på svåra problem.

Ska vi kunna föra en meningsfull dialog är det först och främst viktigt att vi är överens om vad sakfrågan handlar om.

Anders Jansson, vd/museichef, Skellefteå Museum AB/Museum Anna Nordlander