Debatt: Inte svårt att förstå S-politikernas raseri

Debatt. Regeringen har höjt uttaget av skatter med uppemot 50 miljarder kronor på årsbasis, varav en stor del tas från landsbygden. Man har öronmärkt 750 miljoner för 2019 respektive 2020 för att finansiera den sammanhållna landsbygdspolitiken. Man ger alltså tillbaka en bråkdel av vad man tar.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Not Found2018-04-23 06:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Jag har under en längre tid påpekat hur lågt Socialdemokraterna prioriterar landsbygden.

Faktum är att partiet i praktiken prioriterar bort landsbygden i allmänhet och norra Sverige i synnerhet.

Därför var det uppfriskande att konstatera att även socialdemokratiska kommunalråd i norra Sverige ser det och riktar kritik mot landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S).

En lång rad S-märka kommunpolitiker – bland annat från Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Åsele och Vilhelmina – beskrev skriftligen det som regeringen kallar för en ”historisk satsning”, som ett hån mot inlandskommunerna i bland annat Västerbotten.

Bland annat skriver de S-märka kommunpolitikerna att ”den proposition som nu lagts fram saknar skarpa förslag och känns som ett hån mot våra kommuner sett till ursprungliga löften och uttalade ambitioner.”

Det håller jag med om.

Det är en korrekt beskrivning av en floskelspäckad proposition som till största del saknar konkretion.

Jag håller även med om den slutsats man drar: ”För att vända utvecklingen på landsbygden krävs satsningar, inte allmosor.”

Det är uppfriskande att kommunala socialdemokrater talar klarspråk och så tydligt pekar ut problemet.

Det är just den sortens allmosor som i regel kostar betydligt mer än de smakar.

Det man kallar för fördelningspolitik är i praktiken en omskrivning för centralisering.

För att vara tydlig i överkant:

Regeringen har höjt uttaget av skatter med uppemot 50 miljarder kronor på årsbasis, varav en stor del tas från landsbygden. Man har öronmärkt 750 miljoner för 2019 respektive 2020 för att finansiera den sammanhållna landsbygdspolitiken. Man ger alltså tillbaka en bråkdel av vad man tar.

Detta är socialdemokratisk fördelningspolitik. Man tar betalt för en Ferrari, men levererar en rostig Opel från 1970-talet som tutar när man svänger vänster. Regeringen tar miljarder med ena handen och skickar tillbaka smulor som man kallar för satsningar.

Det man kallar för fördelningspolitik är i praktiken en omskrivning för centralisering.

Netto kostar det långt mer än det smakar för landsbygdens befolkning, för dess företag och för deras anställda.

Möjligheterna att utvecklas av egen kraft blir inte bättre av att man får betala sina egna satsningar flera gånger om.

När till och med S-politiker öppet visar att man inte tror att utvecklingen kommer att vända med små riktade bidrag, som finansieras med enorma skattehöjningar, så bör det vara uppenbart för var och en att socialismen är skadlig för landsbygden.

För att vända utvecklingen krävs i stället riktiga reformer som stärker den lokala och regionala ekonomin. Till exempel att en större del av skatteuttaget – exempelvis från vattenkraften – tillåts stanna kvar där den produceras. För Västerbottens del skulle det göra stor skillnad.

Men det är någonting som Socialdemokraterna senast denna mandatperiod sagt nej till eftersom det strider mot deras ekonomiska centraliseringsagenda. På samma sätt behöver beskattningen av jobb och företagande sänkas för att skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen även på mindre orter.

Tyvärr gör Socialdemokraterna det rakt motsatta. Man riktar skattehöjningarna mot jobb och företagande, inför en flygskatt och vill införa en kilometerskatt som slår mot landsbygdens förutsättningar att hantera avstånd.

Socialdemokraternas politik gör att landsbygden blir utelämnad till just allmosor.

Därför är kommunpolitikernas ilska mot Sven-Erik Bucht mycket välgrundad.

Helena Lindahl (C), riksdagsledamot från Västerbottens län