Minna Mannelqvist, Greta Forsgren, Max Ågren och pappan Gustav Broadhall tog sig snabbt genom ett av hindren.
Izabelle Mukkala från Vännäs och Allis Broadhall från Umeå har varit på lägret flera gånger tidigare.
Emma Wiik var med för andra gången och såg fram emot att träffa sina vänner.
Emma Ågren och Maria Edstedt, till vardags lärare i Umeå, startade upp lägret.
Lägerdeltagarna Clara Moström och Emma Wiik tog sig lätt upp och ned för hinder nummer två.
På torsdagsförmiddagen åkte de yngre barnen för att besöka ambulansen i Skellefteå, medan teambuilding stod på agendan för de äldre. Andra aktiviteter var blindprovning av läsksorter, föreläsningar, pyssel och bad.
Platsen för teambuilding var hinderbanan på Vitberget, där barn och vuxna delades upp i grupper som tävlade mot varandra. Sätten att ta sig igenom hindren var minst sagt kreativa.
Bakom arrangemanget står två föräldrar, Maria Edstedt och Emma Ågren, som har haft lägret i fyra år i samarbete med Diabetesföreningen och Medlefors folkhögskola.
– Det är ett ideellt föräldrainitiativ. Vi har båda barn med diabetes. Vi har varit på läger tidigare och barnen uppskattar att få lära känna andra med samma sjukdom, säger Emma Ågren.
Inte bara en spruta
Emma Wiik och Hanna Erlander tar sig igenom det första hindren efter många skratt.
– Det som är bra här är att man inte måste förklara allt. Alla fattar varför man måste gå iväg ibland och äta något, säger Emma Wiik.
Efter att ha klarat banan pustar några andra tjejer ut vid det första hindret. Två av dem har varit med förr, en är med för första gången.
Vad tycker ni är viktigt för andra att känna till om er situation?
– Att det inte bara är att ta en spruta och så är det bra, säger Klara Gustavsson och får medhåll av de andra.
– I min klass säger de att de också vill ha diabetes. De fick soppa en dag och jag biffar, eftersom jag får specialkost, men det är inte så enkelt att ha sjukdomen, säger Allis Broadhall.
De har alla olika typer av insulinpumpar, anpassade efter just dem. De funkar bra, konstaterar de, även om de måste hålla koll på sina värden hela tiden. Ibland är det svårt att få rätt balans på blodsocker och insulin.
Inte sällan går larmet i pumpen i klassrummet och då är det alltid någon som tror att det är brandlarmet, säger de och suckar.
– Det är också jobbigt att fara till sjukhuset och göra många tester och byta nål, säger Izabelle Mukkala.
Vad är den vanligaste fördomen ni möts av?
– Att man ätit för mycket socker och därför blivit sjuk, säger Klara Gustavsson.
Maria Edstedt tycker att kunskapsnivån om sjukdomen är generellt låg hos allmänheten.
– Ofta möts man av att tron att tekniken fixar allt, att det inte är några problem. Man förstår inte hur komplicerat det är, hur svårt det är att göra beräkningar av insulinet och hur lätt det är att det blir fel.
Uträkningarna måste göras vid varje måltid. Bukspottskörteln fungerar inte och får man inte rätt insulindos så kan det bli ett livshotande tillstånd på några timmar.
– Det är inte konstigt att 44 procent av alla mammor till diabetesbarn är utbrända, säger Anna Karin Gustavsson, mamma till Klara.
Skador på sikt
På håll håller också hon koll på sin dotters mätare.
– Det händer att larmet går varje dag och varje natt. Men barnen hanterar det bra tycker jag, säger hon.
De önskar båda att alla ska förstå att det inte är någon lätt sjukdom och att man ska ta den på allvar.
– Det är inte bara akut skadligt. I långa loppet påverkar sjukdomen flera organ negativt, säger Anna Karin Gustavsson.