Norran den 27 maj 2014.
I tisdags vaknade jag bedrövad. Inte arg, utan besviken. Jag bor inte längre i en demokrati. Nej, jag bor i en kommun där man väljer att bakvägen för att smyga in besluten som folket aktivt sagt nej till. För vad är folkets vilja egentligen värd? Ingenting, visar det sig. Inte i Skellefteå.
De som vill bygga en centrumbro jublar. De som inte vill bygga bron rasar. Själv sörjer och skräms jag av att vi kommunmedborgare inte respekteras på ett demokratiskt vis, och jag häpnar över att inte andra kommuninvånare gör detsamma.
Hur drabbar det dig nästa gång, när partier och politiker kör över ett demokratiskt fattat beslut som inte passar deras agenda? Tänk på det innan du jublar eller rasar över en bro.
Och när jag ser förbi tragiken kan jag le åt den ”trafikinfarkt” som tydligen ska drabba oss framöver. Som rusningstrafiksresenär har jag inte sett tendensen ännu, och jag betvivlar på att den någonsin kommer att uppstå i denna vår stad, även om bron inte byggs. Ännu ett lösryckt argument för att åsidosätta demokratin.
Detta var i sanning en dag att känna sig bedrövad.
Mia