Knappa 20 minuter innan Patrik Broman skulle stjäla all uppmärksamhet, klev Krister Andersson in på plan. Tillbaka i spel efter att ha gått skadad sen i början av maj.
– Det var fruktansvärt skönt att vara tillbaka, men man är ringrostig. Jag gjorde inga misstag i alla fall, så det känns helt okej, säger Andersson, som inte låter ringrostigheten hindra honom för att tilldela en liten pik till Patrik Broman, som sitter bredvid.
– Han går runt i omklädningsrummet och säger att han är så bra på att nicka, att han är lagets bästa huvudspelare. Och det köper man nu i alla fall, säger han och skrattar.
– Nu fick jag bevisa det, flikar en garvande Broman in.
– Nej, men han förtjänar det, han springer ju som en häst, konstaterar Andersson.
Broman själv, han har svårt att hålla leendet bort.
– Det är fantastiskt skönt, säger han när det matchavgörande målet, som kom på nick, kommer på tal.
– Jag såg ju att det var en jätteyta på bortre. Jag stod bara där och hoppades att Brinkmann skulle se mig och han har ju fin inläggsfot, så när inlägget kom var det bara att kliva dit.
Broman var en av de spelarna som fick en något annorlunda roll när FF ändrade spelidén under sommaruppehållet.
– Jag är mer van att spela så här. Det är så här jag har spelat under hela min tid i Sundsvall och även halva säsongen i Selånger. Så för mig är det inga problem
