Skellefteå AIK förlorartre av sina bästa spelare i Joakim Lindström, Jimmie Ericsson och Johan Alm. För den som sportsligt har den högsta statusen efter den här säsongen, Joakim Lindström, får AIK ingen ersättning.
Avtalet mellan NHL och svensk ishockey säger nämligen att det bara är första gången spelaren lämnar klubben som det blir tal om någon övergångssumma.
Det betyder att Jocke går gratis till St Louis Blues.
När det gäller Johan Alm så är det NHL-avtalet som gäller och där handlar det om cirka två miljoner kronor när han spelat ett visst antal NHL-matcher.
Däremot finns detinget avtal med KHL. Och med tanke på att Jimmie Ericsson hade ett år kvar på kontraktet vet jag att Skellefteå AIK får väldigt bra betalt för att släppa sin kapten.
För i KHL handlar det om betydligt högre summor – både för den enskilde och ersättning till klubbar som har spelarna under kontrakt.
Nu ska ingen tolka det som att jag tror att AIK ville bli av med Jimmie Ericsson. Men det är inte heller någon välvilja från klubbens sida att släppa honom utan handlar givetvis om big business.
På ett sätt ärockså Jimmie den tuffaste förlusten för AIK. För Jimmie är inte bara en väldigt duktig spelare. Han har också varit en fantastisk ledare både på och utanför isen. Dessutom alltid lika ärlig i sina åsikter – Jimmie kommer att bli en perfekt expertkommentator den dagen han slutar med ishockeyn. Kapten Eriksson kommer att saknas väldigt mycket – av medspelare, fans och vi i media
Sportsligt får han däremot finna sig i att stå i skuggan av Jocke Lindström som haft en lysande säsong.
Att hitta en ersättare av hans kaliber är givetvis omöjligt. Jag hoppas bara att han nu äntligen får det genombrott i NHL som han så väl förtjänar.
En annan viktig egenskap som Jocke har, och alltid haft, är hans förmåga att gå in till varje träning som att det är den sista. Han har på det viset varit en kulturbärare för hela AIK:s inställning. Att utan hårt jobb blir det inte heller någon utveckling.
Johan Alm ärgivetvis också en tung förlust. Han var den som gick framåt mest av alla spelare förra säsongen. Samtidigt känns det inte lika oroligt på backsidan. Där har AIK fortfarande ett stabilt material.
Jag måste också säga att jag trots att en kvintett försvunnit, Bud Holloway och Petter Emanuelsson sedan tidigare, så är jag ändå inte orolig för klubbens framtid. Även om det är risk att även Oscar Möller och Pierre-Edouard Bellemare försvinner.
Visst kan det bli ett mellanår – och då tänker jag silver … Men samtidigt finns det en sådan trygghet i organisationen och även om inte många hört talas om en junior som Axel Holmström så kan han blomma ut redan till nästa säsong.