Vid nio-tiden inleddes den 21:a förhandlingsdagen i den hittills mest omfattande rättsliga prövningen vid Skellefteå tingsrätt, den mellan kommanditbolaget Arica Victims och gruvbolaget Boliden.
Skadeståndsprocessen handlar om Bolidens eventuella ansvar för det våtverksslam som exporterades till företaget Promel i Chile 1984 och 1985. Promel upparbetade bara en mindre del av det giftiga avfallet.
Efter alla dessa förhandlingsdagar, som innehållit allt från vittnesmål från boende i Arica till toxikologiska experter från Seattle, var det på torsdagen dags för Bolidens tre advokater att ta till ordet, detta efter att Arica Victims ombud slutpläderat i onsdags.
De olika punkterna handlade om lagval (om domstolen ska döma efter svensk eller chilensk rätt), frågan om preskription, att Boliden inte ska ha agerat vårdslöst, att det inte finns några orsakssamband mellan våtverksslammet och de förhöjda urinvärdena hos de 796 chilenare som stämt bolaget på 102 miljoner kronor samt att det inte föreligger någon skada som Boliden kan göras ansvarigt för.
Robin Oldenstam redogjorde för hela bakgrunden till att gruvbolaget bestämde sig för att anlita Promel i Arica för upparbetning av 20 000 ton våtverksslam, som innehöll farliga ämnen som arsenik, bly och kvicksilver.
– Den här förhandlingen har visat genom en mängd dokument, uppgifter från Naturvårdsverket och vittnesmål från bland andra förre miljöchefen Rolf Svedberg och forskningschefen Arne Björnberg, att Boliden gjorde allt och lite till för att verkligen säkerställa att Promel var ett företag inom gruv- och metallindustrin som hade kapacitet och förmåga att upparbeta det här våtverksslammet, en process som beräknades ta mellan fem och sju år, påpekade Robin Oldenstam.
Han fortsatte att understryka att Boliden följde alla regler och förordningar som fanns på den tiden, att man haft kontakter med de chilenska myndigheterna och att man på olika sätt undersökte Promels lämplighet att verkligen kunna hantera våtverksslammet.
– Det gjordes vid flera resor som både Rolf Svedberg och Arne Björnberg gjorde 19984 och 1985. Och under de besöken framkom det ingenting som tydde på att Promel inte skulle kunna ha kapacitet och förmåga att upparbeta slammet och sälja vidare det som skulle utvinnas, bland annat råarsenik.
Han lyfte också fram att det inte fanns något krav om tillstånd av försäljningen från exempelvis Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen. Men muntliga samråd hålls ändå, dessa myndigheter var införstådda med den försäljning som Boliden planerade, underströk Robin Oldenstam.
Om de efterföljande händelserna, när Promel övergav området och våtverksslammet blev liggandes öppet fram till 1998 och hur efterspelet beskrivits som en enorm miljökatastrof som påverkat tusentals människors hälsa, menar Bolidens advokater att gruvbolaget inte kan lastas för detta efterspel:
– Det här blev känt runt 1997, alltså tolv år efter att Boliden avslutat sina affärer med Promel. Jag är den första att tycka synd om personer i Arica som drabbats av ohälsa, men vi menar att det inte är rimligt att Boliden ska hållas som ansvariga för detta.
– Det finns dessutom en mängd spekulationer, hörsägen och rena felaktigheter som spridits kring det här, som har gett en ensidig bild. När det gäller de förhöjda arsenikvärdena i urinen som de här 796 personer uppvisat vid prover 2010 menar vi att det fins andra förklaringar, främst genom den arsenik de fått i sig via dricksvatten och föda, tillade Robin Oldenstam.
USA-professor fick vittna i Arica-målet: ”Våtverksslammet har haft stor påverkan”Gruvbolagets förre miljöchef förhördes: ”Helt fel att Boliden försökt att undgå någon lagstiftning”Bolidens svar om Promels förmåga: ”Hade rätt kapacitet på anläggningen”Boliden slår tillbaka om arseniklarmet: ”Dricksvattnet och maten stora boven”Arica-ombudens budskap i rätten: ”Skeppade iväg våtverksslammet på ett illegalt sätt”Arica-ombudets tuffa fråga till gruvbolaget: ”Är miljökatastrofen bara ett luftslott?”