Heldagsförhöret vid Skellefteå tingsrätt innebar den 18:e förhandlingsdagen i striden mellan Arica Victims och Boliden, om gruvbolagets eventuella ansvar för det våtverksslam som exporterades till företaget Promel i Chile 1984 och 1985. Promel upparbetade bara en mindre del av det giftiga avfallet.
Joyce Tsuji, Seattle, USA, redogjorde för sin långa bakgrund som miljötoxikolog, som handlar om hur gifter i miljön påverkar människan. Hon beskrev en rad undersökningar kring arsenik som gjorts runt om i världen, kartläggningar om orsaker till förhöjda halter av arsenik hos människor.
Dricksvatten och födoämnen
Hennes genomgång gick bland annat ut på att det finns betydligt högre halter av arsenik i dricksvatten och födoämnen i exempelvis norra Chile, där Arica ligger, än exempelvis i gruvrester som exempelvis det våtverksslam som lämnades orört på Promels industriområde.
Enligt Bolidens juridiska företrädare visar detta att de förhöjda arseniknivåerna i urinen, som uppvisades runt år 2010 hos de 796 personer som ingår i Arica Victims-gruppen, inte kan bero på jord och damm från våtverksslammet som lagrades helt öppet på industriområdet.
Boliden har redan svarat upprepade gånger att bolaget kollade upp Promel ordentligt innan skeppningen av våtverksslammet, varför behövs den här typen av toxikologiska analyser?
– Vi måste göra enligt konstens alla regler, det finns flera punkter där vi angrips från kärandens sida. Boliden kunde inte förutse vad som senare hände med Promel och våtverksslammet. Men vi vill visa med dessa uppgifter att våtverksslammet inte är boven i dramat när det gäller förhöjda arseniknivåer i urinen hos de 796 chilenarna, som ju Arica Victims framfört i sin stämningsansökan. Dessa nivåer beror främst på dricksvatten och födoämnen, svarar Robin Oldenstam.
Han tillägger:
– En borgmästare har tidigare här i rätten vittnat om att arsenikvärdena i dricksvattnet varit en ständig huvudvärk.