Inte ensam. Reaktionerna på Facebook har visat att Bengt långt ifrån är ensam om sin situation.
Det var i mitten av december förra året som olyckan var framme. Bengt var anställd av en mekanisk firma och gjorde ett jobb vid Björkdalsgruvan när han halkade och slet av lårmuskeln.
Han minns att han försökte parera fallet, sedan blev det svart. Men med lite hjälp av en traktorförare lyckades han i alla fall ta sig till huvudkontoret. Där tillkallades ambulans.
– Jag hade ont, kallsvettades och var chockad, berättar Bengt.
Några dagar senare opererades han vid Skellefteå lasarett. Och vid årsskiftet, efter ytterligare två veckor, upphörde hans anställning. Bengt hade nämligen varit anställd månad för månad och nu tog jobbet slut.
I samma veva började Försäkringskassan ifrågasätta hans sjukintyg. I och med att Bengt blivit arbetslös skulle hans arbetsförmåga prövas mot hela arbetsmarknaden. Benet var visserligen fäst vid en skena efter operationen. Men fanns det verkligen inget jobb där Bengt kunde sitta stilla och hålla benet högt?
”Det bör vara möjligt”, skrev läkaren. Därmed blev Bengt utan sjukpenning från den 15 januari. När han frågade varför läkaren skrivit så blev svaret att de är bakbundna.
– Hon sa att de måste följa det regelverk som regeringen stramat åt, berättar Bengt.
Samtidigt upplyste han läkaren om att han har sjukpension på 25 procent efter en bilolycka för många år sedan. Sedan dess får han inte sitta still för mycket, då domnar armarna av.
– Då skrev läkaren ett nytt sjukintyg. Men det hjälpte inte.
I stället följde flera månader där Bengt var helt utan ersättning. Det tog väldigt hårt. Han beskriver det som att livet nästan inte hade något värde:
– Räkningarna gick till Kronofogden och jag blev tvungen att ringa runt och förklara varför jag inte kunde betala. Till slut mådde jag psykiskt jättedåligt.
Gick det inte att få ersättning från a-kassan?
– Då måste man ha a-kassa och det hade inte jag. Jag hade inga godkända intyg efter konkurserna där jag jobbat. Jag tycker också att det är en principsak, jag stod inte till arbetsmarknadens förfogande.
Ändå provade Bengt att söka några jobb. Bland annat ringde han på ett arbete i Stockholm och en kontorstjänst i Sundsvall.
Men efter att ha hört Bengts berättelse blev arbetsgivarnas reaktion ”varför ringer du, du har inte en chans att få jobb här”.
Efter drygt fyra månader utan ersättning har det dock ljusnat för Bengt. Via Norsjö IF, Norsjöidrotten i samverkan och Arbetsförmedlingen har han nu fått en lönebidragsanställning på idrottsplatsen Rännaren.
Här jobbar han som vaktmästare samtidigt som han ska ha hand om fotbollsskolan i sommar. Det kan tyckas vara en idealisk syssla för en person som brunnit för ungdomsidrott och föreningsliv i hela sitt liv.
– Om jag inte hade fått det här vet jag inte var jag hade hamnat. Det känns också skönt att jag har haft vänner som stöttat mig. Nu är jag på väg tillbaka, även om det går i vågor. När räkningarna kommer vill jag bara gömma mig, säger Bengt.
Samtidigt har den här tuffa tiden fått honom att fundera över tillståndet i Sverige. Hur är det möjligt att bara ha haft en sjukdag på tio år och ändå falla rakt igenom skyddsnätet? Och vad händer med ett samhälle där klyftorna mellan de som har och de som inget har ökar så kraftigt.
Valåret 2014 undrar han också varför inget parti verkar vilja göra något åt regeringens åtstramningar inom sjukförsäkringen:
– Hur många har de knäckt? Visst har en del fått rätt i högre instans, men hur många orkar överklaga?
Många turer. Efter olyckan har Bengt Söderberg samlat på sig en diger lunta från Försäkringskassan och sjukvården.
På väg tillbaka. Jobbet på Rännaren blev ett verkligt lyft för Bengt Söderberg. Här kan han också ta det lugnare om han har en sämre dag.