Av de 18 förorenade områdena som har riskklassning ett i Norranområdet är sju gruvor. Näsliden är en av de nedlagda gruvorna där länsstyrelsen vill se åtgärder. Gruvan drevs av Boliden under 27 år. Här bröts koppar och zink – både i dagbrott och under jord. Det gråberg, berg som inte är malm, som bröts har deponerats söder om dagbrottet på en fyra hektar stor yta.
Avfallet täcktes med morän 1990, men efterbehandlingen fungerar inte som den ska enligt Bolidens egna mätningar. De visar förhöjda halter av kadmium, koppar, zink och nickel i ytvattnet intill platsen. Även området där det fanns industribyggnader är förorenat.
En rapport visar att föroreningarna påverkar växtligheten i skogen och på myren.
– Intill gråbergsupplaget kan man se att träden inte mår så bra, säger Johanna Melin.
Tungmetaller
Sammanlagt finns ett 20-tal gamla gruvor i Norranområdet där länsstyrelsen ansvarar för tillsynen. Utöver det finns ett stort antal små områden där man brutit malm och fem gruvor där brytning pågår.
Det största föroreningsproblemet från gruvområden är tungmetaller från avfall som uppstår vid brytning av malm. Avfallet finns i form av gruvslagg, sandmagasin och gråbergsupplag.
– Förr lade man det på hög. I dag försöker man hantera gråberg så att det inte ska ge upphov till miljöproblem, säger Johanna Melin.
Aggressiv process
Att man brutit berg och lagt det på hög kan verka ofarligt, men Johanna Melin förklarar att när berget kommer i kontakt med syre och nederbörd startar processer som bryter ned berget och lakar ur ämnen och metaller som finns kvar.
– Det är inget som sker direkt, men efter några år blir processen aggressiv. Dessutom kan lakvattnet bli surt och därmed få en försurande effekt i vattendrag. De kan i värsta fall helt slås ut om metallhalterna blir extremt höga, exempelvis som i Hornträsket, säger hon.
Vilka ämnen det handlar om på olika platser beror på mineralens sammansättning i avfallet. De ämnen som lösgörs är framför allt zink, koppar, bly, kadmium, arsenik, nickel och krom. I stora halter kan de vara skadliga för levande organismer.
– Även om gruvorna ligger ”mitt i skogen” och är avslutade sedan länge så kan de fortfarande ge upphov till väldigt höga metallhalter som kan sprida sig till skyddsvärda recipienter, exempelvis vattendrag och mark, säger Johanna Melin.
I Näsliden har mobil vattenreningsanläggning använts nedanför gråbergsupplaget för att rena vattnet som rinner ut där under den isfria perioden.
– Vi har sett att reningsanläggningen har gett en jättebra effekt. Halterna är betydligt bättre vid mätningar, säger Johanna Melin.
Tar ni några egna prover i området?
– Nej, det är inte vårt ansvar. Verksamhetsutövaren ska kontrollera sin verksamhet. Vi kan däremot ställa krav på undersökningar som ska genomföras. Vårt fokus är att de ska ta tag i problemet, säger Johanna Melin.
Vad kan man då göra för att förhindra framtida miljöproblem vid gruvor? Enligt Johanna Melin kan man täcka avfallet successivt - då hinner inte de skadliga processerna komma igång. Efter det kan man sluttäcka eller efterbehandla det lagrade materialet. Tidsperspektivet är att täckningen ska fungera i tusen år.
– Det är ur miljösynpunkt extremt viktigt med en korrekt efterbehandling vid dessa områden. Jag tänker att efterbehandling är en del av själva gruvverksamheten och en förutsättning för att en gruva överhuvudtaget ska få ett tillstånd i dag är att det finns en efterbehandlingsplan samt pengar avsatta för denna, säger Johanna Melin.
Kravet på efterbehandlingar och ansvar tycks öka?
– Miljöbalken som kom 2000 gav mer stöd för oss att kräva åtgärder. Principen är att förorenaren betalar. Kompetensen när det gäller efterbehandling har också ökat efter att efterbehandlingar som gjordes på 1990-talet inte blev så lyckade. Man hade enklare material och tunnare lager när man täckte. Så ser det ut vid ganska många gruvor, säger Johanna Melin.
Hennes förhoppning är att åtgärder i Näsliden ska leda till att metaller slutar lakas ur gråberget och att området ska återhämta sig.
– Eventuellt kan även en sanering av myren vara aktuell, säger Johanna Melin.
Det är ur miljösynpunkt extremt viktigt med en korrekt efterbehandling vid dessa områden.
