För en hel del år sedan var vi ett glatt, arbetsvilligt gäng som insåg att något måste till för att ge Skelleftehamn goda villkor inom vård och omsorg. Vi bildade en arbetsgrupp, upprättade ett åtgärdsprogram och körde igång. Vi ville ta reda på hur invånarna i Skelleftehamn ville ha sin vård/omsorg och det skedde genom ett frågeformulär.
Gensvaret blev över förväntan, mer än 80 procent svarade. Nu hade vi lite kött på benen. Folket var med oss.
En process med uppvaktning och stormöten tog vid och allt gick att lösa med lite smidighet och jävlar anamma. Resultatet kan var och en se på båda sidor om Ursviksgatan, låt vara att servicehuset reducerats från en fungerande enhet med terapi, eget kök och vård till enbart egna lägenheter, men ändå en bestående värdefull anhalt.
Nu ska hälsocentralen bort. Varför?
Trångt, säger ansvariga tjänstemän.
Ja, nog är trångt när halva övervåningen är uthyrd. Vart ska apotek, läkare, sköterskor, tandvård och övriga enheter ta vägen?
Jo, det kommunala fastighetsbolaget Polaris behöver hyresgäster i före detta Ericsson systems lokaler i yttre Ursviken.
Föga trovärdigt. Det är inte landstingets uppgift att ta ansvar för Polaris ekonomi. Vad skulle en flytt kosta? 100 miljoner kronor?
Vad ska man tro? Är våra landstingspolitiker så fulla i fan att de kläcker en idé som varken Ursvikens eller Skelleftehamns invånare vill ha? Kanske det, det är ständig ebb i landstingets kassa, och dessutom problem med lediga lokaler på lasarettet.
Sim sala bim, i Skelleftehamn finns inte (enligt tjänstemännen) utrymme. De tvår sina händer och gör en ekonomisk rockad till förmån för ekonomin och till nackdel för folket.
Sven E Johansson,
Skelleftehamn
