Vid rättegången hördes, förutom mamman och barnen, bland andra en skolkurator och två socialsekreterare. De sistnämnda fick berätta om socialtjänstens agerande och omedelbara åtgärder när barnen omhändertogs våren 2015 enligt lagen om vård av unga, LVU.
Skolkuratorn kunde bekräfta kommunens beslutsamma agerande 2015 - men skolkuratorn kunde också blicka tillbaka på vintern 2012 då denne första gången kontaktade socialtjänsten om påstådda missförhållanden inom familjen.
Visade upp blåmärke
Kontakten togs sedan ett av barnen, under ett samtal med skolkuratorn, berättat om hur mamman slagit barnen. Vid det tillfället visade barnet upp ett blåmärke som skulle vara följden av ett nyligt misshandelsfall.
Skolkuratorn berättade i rättssalen att barnets uppgifter kändes både trovärdiga och självupplevda:
– Det var därför jag agerade snabbt och kontaktade kommunens socialtjänst. Jag vet att socialsekreterare besökte familjen. Sedan fick jag besked om att socialtjänsten inte skulle gå vidare med ärendet.
”Jag protesterade”
– Hur reagerade du på beskedet att utredningen var nedlagd, frågade åklagare Jonas Fjellström.
– Det här var ju 2012, men det är min bestämda uppfattning att jag protesterade mot beslutet. Barnet hade berättat på ett väldigt trovärdigt sätt, jag uppfattade att det här var en familj som behövde hjälp.
Barnens advokat Linda Sundlöf frågade kring hur barnet reagerade efter att socialtjänsten lagt ned ärendet.
Förslag på nya möten
– Jag gav förslag på några nya möten, men fick veta att mamman inte ville att det skulle hållas några nya möten, berättade skolkuratorn.
Mammans advokat Christian Shumkov frågade skolkuratorn kring eventuella tankar om att göra en polisanmälan.
– Nej, det gjorde jag inte. Jag litade på att socialtjänsten gjorde sitt jobb, blev skolkuratorns svar.
Socialtjänstens svar på kritiken: ”Vet åklagaren vad vi gjort i detta ärende?”