Kritiken riktades i samband med rättegången mot den mamma, bosatt i Skelleftetrakten, som åtalats för grov fridskränkning. Hon misstänks för att under flera års tid ha misshandlat, hotat och kränkt sina barn.
Tidigt vintern 2012 hade ett av barnen kontakt med en skolkurator. Under ett samtal började barnet berätta om förhållandena hemma, hur mamman slog henne och syskonen.
Uppgifterna gjorde att skolkuratorn kontaktade socialtjänsten vid Skellefteå kommun.
Följden av besöket - misshandel
Handläggare från socialtjänsten gjorde ett hembesök hos familjen. Skolkuratorn fick sedan beskedet att socialtjänsten valde att inte gå vidare med ärendet.
Under rättegången berättade flera av barnen att socialtjänstens besök fick till följd att barnet som berättat om missförhållandena misshandlades av mamman samma dag som socialtjänsten hade varit på besök.
Läs också: Socialtjänstens svar på kritiken
Vid rättegången mot mamman vid Skellefteå tingsrätt förklarade åklagare Jonas Fjellström:
– Polisutredningen som startade 2015 visar att ett av barnen redan 2012 berättade om förhållandena. Jag tycker inte att samhället tog sitt ansvar då, därför sitter vi här i dag.
Jonas Fjellström säger till Norran:
– Här har ett av barnen berättat på ett trovärdigt sätt om upprepat våld i hemmet av mamman, och flickan har också kunnat visa upp ett rejält blåmärke. Detta borde rimligen ha inneburit större utredningsåtgärder från socialtjänsten.
Vad hände?
– Man åkte hem till mamman som förklarade att hon inte slog barnen och att familjen levde under bra förhållanden. Socialtjänsten valde då att inte prata med de övriga barnen som kunde ha bekräftat uppgifterna från deras syskon. Min bedömning är att de uppgifter som lämnades 2012 var minst lika allvarliga som vad ett annat syskon berättade våren 2015, som då innebar att barnen omhändertogs enligt LVU, svarar Jonas Fjellström.
Men socialtjänsten har väl knappast medvetet medverkat till att inte vilja hjälpa barnen?
– Nej, jag ser absolut ingen illvilja från deras sida. Men jag förstår inte hur det kunde bli så här. Det är obegripligt att det inte gjordes en mera omfattande utredning.
Jonas Fjellström påpekar att kritiken riktas mot socialtjänstens agerande 2012.
– Skolkurator och skolsköterska agerade på rätt sätt 2012, och när den nya anmälan gjordes 2015 genomfördes alla åtgärder korrekt och barnen blev ju omedelbart omhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU.
Advokat Linda Sundlöf är barnens juridiska ombud. Även hon framförde samma kritik vid rättegången:
– Ett av barnen försökte slå larm både 2011 och 2012, två gånger vände hon sig till vuxenvärlden: första gången till en granne och andra gången till skolkuratorn som meddelade socialtjänsten vad som hände inom familjen. Men socialtjänsten gjorde inte sitt jobb.
Linda Sundlöf säger till Norran:
– När ett barn berättar om att hon och hennes syskon blir slagna i hemmet kan det aldrig vara tillräckligt för socialtjänsten att åka hem till mamman och bara acceptera hennes uppgifter om att hon inte slår. Efteråt får socialtjänsten också veta att barnet inte vill att socialtjänsten gör något mer eftersom barnet då kommer att bli ännu mera slagen. I det läget väljer socialtjänsten att göra ingenting.
Vad blev följden av detta?
– Det blev att misshandeln, hoten och kränkningarna mot barnen kunde fortsätta i drygt tre år till, fram till i maj 2015 när ett annat av barnen berättade för skolkuratorn om situationen i hemmet, svarar Linda Sundlöf.
Linda Sundlöf: Om man hade pratat med alla syskon hade socialtjänsten fått en helhetsbild ifall man nu tvivlade om att det första barnet inte talade sanning.