Det finns egentligen tre saker som jag tar med mig från den här matchen. Den första är att Sunnanå äntligen fick skrämma iväg hemmaspöket.
Även om det inte bjöds på propaganda-fotboll så fick laget bästa tänkbara start på säsongen.
Det här var en av matcherna som SSK var tvungen vinna för att blicka uppåt i tabellen.
Försvarsspelet är den andra. Visst släppte man till målchanser och visst fanns det sekvenser där man borde kräva mer av vissa spelare.
Men även om Östersund skapade fram några riktigt vassa målchanser i slutet så har man Lovisa Koss. Med en sådan stabil målvakt har man råd att göra några misstag. Det måste vara en trygghet för försvararna att ha den typen av spelare som sista utpost.
Den tredje utspelades efter matchen. Då gav SSK det väntade beskedet att Linnea Åberg förstärker klubben säsongen ut. Här får Sunnanå fler alternativ i sitt anfallsspel och framför allt möjlighet att vila andra anfallare om så skulle behövas. Jag såg Åberg spela träningsmatchen mot Morön och även om det laget kanske inte bjöd på lika tufft motstånd som lagen i Elitettan, så går det inte komma ifrån att det såg bra ut. Hon är snabb och har näsa för mål. Det blev två mål i den matchen.
Vi får se hur det går i Elitettan, men man ska komma ihåg att här är en spelare som tagit plats i truppen till ett av de bättre lagen i allsvenskan. Det är med andra ord inget oprövat kort utan en spelare som kommer kliva rakt in i startelvan.
Det blir angenäma problem för Martti Tikkanen som nu har tre starka anfallare i laget. Jag kan tänka mig att en av dem kan få droppa ner en bit i planen. Att gå från att vara beroende av att de två ordinarie spelarna är friska, hela och levererar. Till att ha lyxen att kunna vila någon av dem utan att det påverkar matchen.
Det kan bli det lyftet som SSK behöver inför den avslutande delen på säsongen.
Det kan bli det lyftet som SSK behöver inför den avslutande delen på säsongen