Det började medett mejl från Enköping och slutade i ett vardagsrum i Norsjö. Jakten på den rätta signaturen avslutas hemma hos Eva Eriksson. För henne räcker det med ett enda ögonkast på den mejlade bilden så är hon helt säker:
– Det är samma signatur som på de saker jag har. KG står det. G:et har den där svängen också.
För cirka ett kvartssekel sedan ärvde Lars Hammarstedt en lampa efter sina morföräldrar Johan och Kjerstin Larsson som bodde både i Pjäsörn och i Norsjö.
2009 dök Antikrundan upp i Enköping. Lars packade ner arvegodset och ställde sig i den ringlande värderingskön för att få ett expertutlåtande. Vad kunde lampan med jägare, hund och nyskjuten älg egentligen vara värd? Och vem har gjort den?
– De sa att det var bland det roligaste de sett i lampväg, men de kunde inte sätta något värde på den och inte visste de vem som gjort den heller.
Sex år senare fårLars en ny idé; Fråga Norran, kanske finns det någon där som vet något om udda föremål i trakten.
Det gjorde det sannerligen. Undertecknad tände på alla tänkbara cylindrar. Det ena ledde till det andra som ledde till Eva.
– Knut Gustafsson i Bjurträsk var morbror till min man Nisse, berättar Eva som flyttade till byn 1954 och fick Knut till granne. Eva äger inte bara en lampa signerad KG. Hon har flera skulpturer också, bland annat en ren som hon köpte på en auktion för en massa år sedan.
– Den låg i en fyndlåda som jag ropade in för 200 kronor.
Den som, likt Larsi Enköping, äger en äkta KG-lampa ska veta att den annorlunda lampskärmen är tillverkad av en komage, den så kallade nätmagen (en ko har fyra magar). Själva lampfoten består av horn från älg eller ren eller både och, såvida den inte är av trä förstås.
Om Eva (som flyttade till Norsjö för några år sedan) skulle få riktigt gott om tid någon dag, då kunde hon ägna den tiden åt att rota runt i sina gömmor. Så småningom skulle hon gräva fram en tandläkarborr. Just en av de borrar som Knut använde när han utformade sina figurer.
Knut Gustafssonfrån Norsjöbyn Bjurträsk föddes 1905 och började sitt yrkesliv i skogen. Sviterna efter en lunginflammation tvingade honom att sluta med skogsarbetet och istället började han skulptera. Knut var helt självlärd, hade ett stort naturintresse och specialiserade sig därför på djurmotiv. Dessutom studerade han anatomi för att kunna skildra djurens rörelser.
Livet som skulptör påbörjades 1929 och bara några år senare, 1936, deltog han i sin första utställning i Stockholm. Knuts verk spreds över landet och världen. 1945 såldes hela tre lampor till en svenskättling i Argentina.
Knut, som boddei sin födelseby hela livet, gick bort den 2 november 1976. Det är snart 40 år sedan. På fyra decennier hinner det hända mycket. Minnen bleknar. Föremålens ägare dör. Barn och barnbarn får ärva. Sannolikheten att det finns fler än Lars Hammarstedt som äger ett signerat, men i övrigt anonymt, konstverk av Knut Gustafsson är mycket stor.
Knuts djur är fantastiska att se på, men skulle det råka finnas någon som äger en liknande lampa fast med ett religiöst motiv, då ska denne någon inte ta för givet att det inte är en KG-lampa. Det kan det mycket väl vara. Det ska finnas en lampa som föreställer hur Jesus plockas ner från korset. Det finns också skulpturer med motiv som S:t Göran och draken och David och Goliat.
Är det nu någon,förutom Eva Eriksson, som stött på signaturen CG på till exempel en hermelin eller iller tillverkad av horn, då kan den mycket väl vara gjord av Knuts storebror Carl. Detta är minst lika intressant och en anledning att göra en djupdykning i varenda fyndlåda som kan tänkas dyka upp framöver.
– Carl drabbades av en sjukdom som gjorde att han fick sin ena hand amputerad, berättar Eva. Men trots det skulpterade han också, fast inte lika mycket som Knut. Carl hade en anordning som han kunde sätta fast på armen och tack vare det kunde han använda olika verktyg.
KG står det. G:et har den där svängen också.