Luleå besteg tre toppar som en symbol för jakten på serievinst, CHL-vinst och slutspelsvinst. Bara någon månad in i serien var det mer eller mindre kris i laget och allt favoritskap var bortblåst.
Sanningen är den att mycket av favoritskapet försvann redan i det första dubbelmötet med AIK. Det var spelmässigt så stor skillnad att det gick att fundera om det var samma serie. AIK fick upp sådan fart att de tunga Lulespelarna inte ens hann tackla något. De såg ut som om ett gäng på upptäcktsfärd i öknen utan karta.
Med hårt jobb lyckades Luleå ta sig till slutspel och till semifinal. Godkänt sett till hur säsongen hade sett ut, men ett fiasko sett till förväntningarna.
Den här säsongen har det varit desto tystare och betydligt mer anonymt. Laget har befunnit sig i skuggan – med nye tränaren Stefan ”Skuggan” Nilsson.
På pappret ser Luleå tämligen mediokert ut, men laget tillhör ett av de som tränar bäst i SHL. Hårt arbete går det att komma långt på, men det lär inte bli något nytt guld den här säsongen. Det finns inte någon riktig spets och laget har nästan mer Skellefteprägel än Luleprägel. Fyra spelare har en tydlig bakgrund från AIK, men Johan Forsberg är i år inne på sin fjärde säsong i Luleå.
Försäsongen och dess resultat är nyckfullt. Förlusten mot Modo är förstås en plump i protokollet för AIK. Laget ser spännande ut offensivt, men det finns frågetecken kring de offensiva bitarna på backplats. De två rightare på backplats som finns att tillgå båda unga och oprövade.
Onsdagens match blir ett bra sätt för lagen att sätta sig i respekt inför raketstarten med back-to-back möten under SHL:s premiärhelg. Det borde innebära att vi bjuds på en match med fart och fläkt. Och en och annan tackling.
Det här blir också ett bra sätt att för Luleå att positionera sig. För laget har befunnit sig en bit utanför rampljuset sedan förra säsongen.