Med närvaro och stor inlevelse framför Alexander Engström sin finstämda låt, The Lake. Fingrarna rör sig försiktigt över tangenterna och trollar fram ett smått magiskt sound samtidigt som den sköra rösten förstärker känslan av sorg. The Lake är en låt som tränger rakt in och berör stora delar av känsloregistret.
– Det är min första låt och jag har skrivit både text och musik, säger Alexander.
I november publicerade han sin musikvideo på Youtube. Efter en timme hade den 150 visningar och sedan ökade antalet snabbt.
– Efter tre dagar hade jag 3 000 visningar. Det växte explosionsartat och jag undrade vad som var på väg att hända.
Det är svårt att veta exakt hur många som sett och hört videon. Bara på Youtube har den i dag ungefär 8 500 visningar. Men den finns även tillgänglig på andra ställen, bland annat på kulturskolans hemsida.
– Många har kommit fram till mig och sagt att de blivit berörda av låten, människor som jag inte känner. Jag är jätteglad att jag har lyckats nå fram med min musik.
Trots att han alltid sagt att han inte kan skriva låtar så dök den här låten upp i hans medvetande under slutet av sommaren. Låten handlar om en far och son. Vad fadern inte förstår är att sonen mår dåligt eftersom han känner sig ensam. Låten slutar med att sonen tar sitt liv genom att dränka sig i en sjö.
– Rad för rad och ord för ord bara växte fram, utan att jag tänkte. Samtidigt som jag skrev så såg jag hela berättelsen framför mig. Text och musik kom samtidigt och låten tog bara en timme att skriva. Det finns ingen direkt koppling mellan mig och pojken i låten, men däremot skrev jag den under en period när jag var ledsen och nere.
Alexander berättar att han inte alltid har haft det så lätt med kompisar i skolan så sången speglar delvis hans egna känslor.
– Därför blev låten så betydelsefull för mig. Första gången jag spelade upp låten så började jag faktiskt att gråta.
Alexanders liv började tufft. Han föddes med en allvarlig och ovanlig sjukdom, osteopetros. Något som ingen anade då, varken föräldrarna eller personalen på förlossningen. När Alexander var fyra månader gammal upptäcktes att hans huvud växte i omfång vilket tryckte på synnerven. Alexander hann bli över två år innan en diagnos kunde ställas och då blev det bråttom. Av läkarna fick familjen veta att sonen endast hade 15 procents chans att överleva.
– Om jag inte hade fått en benmärgstransplantation skulle jag inte vara vid liv.
I samband med transplantationen fick familjen bo på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg under sex månader, i total isolering. När de väl fick komma hem fortsatte isoleringen, men nu i familjens hus. Alexander var infektionskänslig och fick inte utsättas för smitta. Först två år efter transplantationen blev han friskskriven. Alexander hade överlevt, trots de dåliga oddsen.
– Det är nog därifrån jag har fått inställningen att jag aldrig ger upp.
Alexander är nästan helt blind och har endast tre procent syn. En skada som är orsakad av sjukdomen han föddes med och något som givetvis har påverkat hans liv.
– Jag ser ganska lite, men använder synen ganska mycket. Till exempel när jag spelar tv-spel så måste jag sitta väldigt nära skärmen. Det känns bra att mitt handikapp inte begränsar mig så mycket. Jag vill vara med och göra det andra i min ålder gör.
När han läser använder han helst punktskrift, eftersom det går så mycket fortare än att ta sig igenom en vanlig text.
– När jag spelar musik så gör jag det på gehör, jag använder inga noter.
Han kan inte göra riktigt allt som andra 15-åringar gör. Begränsningarna ska inte sättas av omgivningen utan det är han själv som ska avgöra vad som är möjligt eller inte, påpekar Alexander.
– Jag vill inte bli underskattad, säger han bestämt.
All sorg som han släppte fram i sin låt har förbytts i glädje för Alexander.
– När låten släpptes så kom alla på skolan fram till mig och berömde min låt. Jag fick känna mig som en kung i skolan för en dag.
Musiken har stärkt Alexanders självförtroende.
– Ibland kan det vara svårt att tro på sig själv, även om jag oftast försöker göra det. Så det känns bra att få beröm och uppmärksamhet.
Går allt som planerat så kommer han att söka in till estetprogrammet med musikinriktning när det är dags att välja linje till gymnasiet.
– Får jag möjlighet så vill jag absolut jobba med musik i framtiden, min dröm är att bli artist.
Hans egna krav på sin egen musik har givetvis ökat med tanke på hur The Lake mottogs.
– För mig är det viktigt att musiken betyder något för mig. Det får inte bara bli något tjoller som jag inte kan stå för.
Alexander lovar inget, men eventuellt så kommer han med fler låtar under våren.
– Jag har bland annat en text utan låt och en låt utan text, säger han och skrattar.
Första gången jag spelade upp låten så började jag faktiskt att gråta.