Vad jag syftar till är såklart affären där Skellefteå Kraft med flera sålt elbils-laddar bolaget Charge Amps till ett kinesiskt företag. Att vi via vårat kommunala bolag dessutom blivit delägare i det kinesiska företaget beror på att hälften av köpesumman utgjorts av aktier.
Det finns i grunden två viktiga perspektiv att lyfta upp i denna affär. Den ena är bolagets beslut utifrån ekonomiska intressen att sälja till högsta möjliga pris oavsett vem som är köparen. Den andra är den principiella frågan ur ett mer politiskt perspektiv. Vem är det lämpligt att sälja till?
I det här fallet när det gäller ett kommunalt bolag som är delägare och därmed kommunmedborgarna. Så vill jag lyfta att man bör väga in andra bedömningar: Vad ligger i kommuninnevånarnas intresse, och vad bör man som företrädare stå bakom?
Det finns otaliga rapporter och artiklar som ifrågasätter det ökade kinesiska inflytandet generellt i europeiska bolag. Så sent som i tisdags den 26/9 publicerades en artikel i Norran där Stefan Lundqvist, kommendörkapten och forskare vid Försvarshögskolan, varnar och ifrågasätter vissa affärer med säkerhetspolitiskt känsliga länder.
Bedömningen kring säkerhetsrisk görs även i kommunen när det kom till att förbjuda den kinesiska appen Tiktok i kommunala smartphones.
Under tisdagens kommunfullmäktige ställde jag en interpellation till kommunstyrelsens ordförande (se artikel: Het debatt om Skellefteå Krafts Kina-affär). För att försöka lokalisera var bristerna finns, varför man med ett kommunalt bolag kan driva upp en spekulativ verksamhet och vara med att sälja den till ägare från ett säkerhetspolitiskt känsligt land.
Hur kan det vara så att vi tillåter det här? En del av svaret står att finna i ägardirektiven.
Bristerna i ägarstyrning är en del av upprinnelsen till att en sådan här affär har kunnat genomföras.
När ägardirektiven inte på något sätt reglerar vem som kan vara köpare då ett kommunägt bolag säljs. Det kan i praktiken innebära att vi framledes driver upp fler verksamheter som säljs till säkerhetspolitiskt känsliga länder endast utifrån ekonomiska intressen. Nästa gång kanske det är ett ryskt bolag vi säljer till? Och som vi blir delägare i, när halva köpesumman utgjorts av aktier.
Det finns inget som sätter stopp för det. Eftersom inga ägardirektiv reglerar det. Allt vilar då på att det finns en moralisk kompass och en principiell bedömning bland de företrädare som sitter och fattar besluten. Företrädare som rimligtvis bör ställa sig frågan: Skall Skellefteå via kommunala bolag vara språngbräda för kinesiska etableringar i Sverige/Europa?
Jag är ytterst tveksam till att det är vad en majoritet av befolkningen vill.
Min åsikt är att våra kommunala bolag inte skall användas till att driva spekulativa verksamheter som i förlängningen säljs till säkerhetspolitiskt känsliga länder. Med anledning av detta kommer vi kristdemokrater lämna in förslag till förändringar i ägardirektiven för kommunala bolag.
Avslutningsvis tycker jag att en ursäkt vore på sin plats till alla de kunder som köpt Charge Amps laddare och installerat dessa i sina hem. I tron att det är en Svensk produkt i huvudsak ägd av lokala Svenska bolag.
Fotnot: Jag motsatte mig denna försäljning när beslutet fattades i Skellefteå Stadshus styrelse.