Självbild. Saga Eriksdotter brottas med sin trötthet och sin självbild. Foto: Susanne Lindberg.
Saga är idag 18 år och den första årskullen som fick börja med betygssystemet där A är det bästa och F är underkänt. För varje betyg finns en lång rad med olika kriterier och förmågor som eleven måste klara i respektive ämne.
– Det är märkligt konstruerat. För att få ett D måste du klara alla kriterier för ett E och hälften av alla kriterier för ett C. Klarar du ett kriterie för lite på C-delen så blir det inte D utan E. Att få ett A är nästan bara att drömma om, berättar hon.
Läs också: Efter reformen: Var tredje elev i Skellefteå klarar inte gymnasiet
Saga menar att det stressar eleven att hela tiden jobba hårdare för att uppnå bättre betyg. Men det är svårt att förstå vad som egentligen behöver förbättras. Så blev det för Saga.
– Jag ville behålla mina B i betyg. Men jag visste inte exakt vad jag behövde förbättra eller vad jag skulle jobba mot. Jag tänkte att nu ska jag göra den bästa uppgiften någonsin men jag visste inte hur jag skulle få fram det och hur läraren ville att det skulle se ut. Jag blev tröttare och tröttare. Till slut tappade jag orken.
Läs också: Elevkåren: ”Vi lever i ett ideal där inget får gå fel”
Strax före jullovet i tvåan var hon riktigt slut.
– Jag gick inte till skolan. Jag både skolkade och var förkyld, säger Saga och sätter citationstecken runt ordet förkyld.
Hennes mamma rådde henne till slut att hoppa av och börja i folkhögskola till hösten istället.
– Skolmiljön passade mig inte. Dessutom höll de ju på att bygga om Anderstorpskolan just då. Vi åt lunch i aulan eller i centralhallen. Det var jobbigt.
Till hösten började Saga allmän linje på Medlefors folkhögskola för att läsa upp betygen.
– Men jag var ännu inte frisk. Jag kunde inte koncentrera mig. Tröttheten var kvar. Jag fick restuppgifter och hamnade i en ond spiral igen. Så jag hoppade av. Jag tar ett halvår till då jag försöker vila och bli frisk. Jag sover mest.
Vad säger du till dem som tänker att ”Hon är bara lat. Hon får rycka upp sig”?
– Jag trodde det själv – att jag bara var lat. Men jag är verkligen inte ensam om att må så här. Det är dumt att det är ”normalt” för en tonåring att må så här. För en del kan det vara tröstande att höra det. Men jag får ännu mer panik. Vi tonåringar ska snart ut i vuxenlivet. Hur går det om var tredje av oss är utbränd?
Läs också: Malås elever uppvisar bästa resultatet
Vi tonåringar ska snart ut i vuxenlivet. Hur går det om var tredje av oss är utbränd?
