Vi minns 2023
I Skellefteå pratades det, naturligt nog, väldigt mycket om dokumentären Stalker. Den fick också stort genomslag i hela landet.
För dig som inte sett dokumentären handlar den om en helt vanlig Skelleftebo, nämligen Felix Åkerlund med ordnade förhållanden. Han har jobb, vänner och rik fritid men bryts ner av en kvinna under nästan fyra års tid – en person som skulle visa sig vara hans bästa vän.
Stalkning är ett vidare begrepp som innefattar både brottsliga handlingar och handlingar som den utsatta personen uppfattar som störande, kränkande eller skrämmande. Med stalkning menas även att någon systematiskt förföljer och kartlägger den som är utsatt. 2011 instiftades lagen om olaga förföljelse i Sverige. En del av syftet var att förbättra skyddet för de som utsätts för stalkning.
Jag sträcksåg alla tre avsnitten av den välgjorda dokumentären Stalker. Det var många frågor som snurrade i mitt huvud under tiden jag såg den. Förvisso gav den många svar, men efteråt skapade den ännu fler frågetecken för mig. Bland annat hur Felix Åkerlund stod ut och varför han inte valde att berätta för familj och vänner att han blev stalkad.
Jag bestämde mig för att ta kontakt med honom och han tackade ja till en intervju. Vi träffades en fredag vid lunchtid och Felix Åkerlund berättade naket och avskalat om det helvete han utsattes för under nästan fyra års tid.
Under intervjun slår det mig vilken rejäl kille han är - Felix Åkerlund. Genomtrevlig, ödmjuk och vänlig. Han besvarar det batteri av frågor jag har med stor ärlighet.
Han berättar också att han fått vissa insikter efter mardrömsåren då han förföljdes och trakasserades av stalkern. En är att han känner att han skulle berättat tidigare för närstående vad han utsattes för.
I dag lever Felix Åkerlund familjeliv och säger att han kunnat gå vidare till stor del i alla fall. Han känner också att han fått upprättelse – till viss del.
Intervjun gjorde stort avtryck hos mig. Och i ärlighetens namn ska jag villigt erkänna att jag, ett par gånger genom åren, tänkt att: ”Vissa saker skulle aldrig kunna drabba mig”. Efter mötet med Felix har jag ändrat inställning: Jag tror att vem som helst kan drabbas av, i stort sett, vad som helst. Det tål också att påminna om att ansvaret aldrig ligger hos den eller de som drabbas, utan hos förövaren eller förövarna.
