Kommentar till nyhetsrapporteringen om skolbudgeten i Arvidsjaurs kommun.
Hur kan lärarlönelyftet över huvud taget nämnas som den största orsaken till att skolbudgeten i Arvidsjaur spricker? Försöker man förvilla läsarna?
Politikerna måste väl mer än alla andra känna till att pengarna för lönelyftet kom från statskassan. Detta lönelyft fick förvisso skarp kritik och bidrog på många håll till missämja.
I Sorsele och i många andra kommuner ville man undvika detta och därför satsade man lokala kommunala medel på den personal som ställdes utanför lärarlönelyftet, de som förnedrade sattes i B-laget.
I samband med Sorsele kommuns satsning klargjorde Britt Inger Hedman, ordförande i skolnämnden i Arvidsjaur, att det inte skulle bli någon kommunal satsning i Arvidsjaur.
Förklaring var att Arvidsjaur är så stor och Sorsele så litet.
Konsekvensen av kommunens ställningstagande är att ett stort antal pedagoger i Arvidsjaur inte fick något lönelyft och hamnade därför efter alla övriga på lönemarknaden.
Jag menar att om Arvidsjaur ska kunna stiga på skolrankingen måste kommunen självklart satsa på alla pedagoger, även med kommunala slantar.
Varför försöker man i Arvidsjaur förvilla medborgarna genom att felaktigt blanda in statens satsning? Det var tack vare statens satsning som man sparade pengar genom att inte ge något allmänt kommunalt årligt lönelyft på cirka tre procent.
Sture Johanssons insändare i Norran den 27 aprilförklarar till viss del det dåliga budgetläget i Arvidsjaur.
Missnöjd skattebetalare