Foto: Fredrik Johansson
Bygdens stolthet Skellefteå AIK går med ca åtta miljoner i vinst för andra året i rad. Det egna kapitalet utökas och uppgår idag till drygt 38 miljoner.Det finns dock smolk i glädjebägaren gällande Sveriges mest framgångsrika hockeyförening. För sex år sedan beslutade föreningen att skära ner på damlagets kostnader, vilket innebar att laget inte kunde delta i den riksserie de samma år lyckats kvalificera sig för. Idag erbjuder föreningen bara deltagande på elitnivå för killar, tråkigt och orättvist för alla tjejer och kvinnor som vill spela, men även skadligt för det sociala kapitalet och för kommunens utvecklingsmöjligheter på ett allmänt plan.
AIK har en särställning i Skellefteå. Överallt snackas det hockey. Vi lär oss att utövandet bara är något för män, AIK ger inte kvinnor något alternativ. CHC är den förening i kommunen som satsat på damhockeyn men detta räcker inte, framförallt inte för en stad som profilerar sig som ”hockeytokig”. Att det inte finns något elitsatsande lag i centrala Skellefteå skapar delvis ett logistiskt hinder för de som måste åka några mil flera gånger i veckan, men det största hindret skapas av Skellefteå AIK:s diskriminerande attityd. Det svartgula lagets färger, som pryder våra brevlådor, registreringsplåtar och som används flitigt till de slöjdverk som tillverkas på skolorna, ger bara killar möjlighetenatt lyckas.
Tjejer lär sig i tidig ålder att inom Skellefteå AIK är åskådarplatsen den enda möjliga. Hjälterollen inför fullsatta läktare i den här stan är aviserad för män, till skillnad mot i exempelvis Örnsköldsvik där satsningen på damer gett resultat och vårens SM-final spelades inför 3500 åskådare. I motsats till detta reproducerar istället Skellefteå AIK en i samhället övergripande patriarkal struktur. Inom Skellefteå AIK får killar ta plats, inte tjejer. Denna attityd smittar av sig och förstärker könsmaktsordningen. Jag tycker att Skellefteå AIK tillsammans med Skellefteå kommun borde ta sitt ansvar, utnyttja föreningens enorma framgångar och popularitet i bygden och satsa på att både killar och tjejer ska kunna lyckas inom vår mest populära idrott. Jag tror att detta, som ringar på vattnet, skulle hjälpa till att rucka på strukturerna. En satsning på damhockeyn, som det uppenbarligen verkar finnas ekonomiska resurser till att genomföra både inom den rika kommunen och den uppmärksammat rika hockeyföreningen, skulle visa på en attityd som vill skapa rättvisa förutsättningar för alla. Denna attitydförändring skulle vara ett steg i rätt riktning mot alla människors lika möjligheter till utrymme inom det offentliga rummet. På så vis skulle vi lättare nå vårt gemensamma mål om att låta idéerna, allas idéer, ta plats.
Anton Fahlgren, Varuträsk