En del av Europas längsta stomnätskorridor

Vi fortsätter gärna samtalet kring nyttan av banan. Det är viktigt för att förstå prioriteringar och fatta bättre beslut.

Tydligaste skälet till att EU bestämt sig för att prioritera Botniska korridoren är den dominerande ställning svenska och finska råvaror har.

Tydligaste skälet till att EU bestämt sig för att prioritera Botniska korridoren är den dominerande ställning svenska och finska råvaror har.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Replik2020-05-08 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på Patrik Jönssons (SD), riksdagsledamot och ledamot i trafikutskottet, replik ”Förstår S överhuvudtaget Norrlands transportbehov?”, publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 4 maj 2020.

Vi ser Sverigedemokraternas ambition att göra partipolitik av det fortsatta byggandet av Norrbotniabanan.

Den diskussionen tänker vi inte delta i. Men vi fortsätter gärna samtalet kring nyttan av banan. Det är viktigt för att reda ut missförstånd, förstå prioriteringar och fatta bättre beslut.

Vi vänder oss mot SD:s beskrivning av Norrbotniabanan som ”lokal infrastruktur”. Det tydligaste skälet till att EU har bestämt sig för att prioritera Botniska korridoren i sitt stomnät är den dominerande ställning svenska och finska råvaror har i den europeiska råvaruförsörjningen.

En upprustning av andra stråk har sina poänger. Men de stöttar inte arbetspendlingen i den mest befolkningstäta regionen efter storstadslänen Stockholm och Malmö, som den två mil breda remsa längs kusten mellan Luleå och Umeå faktiskt är.

Med räls knyter vi samman städerna längs kusten till en gemensam arbetsmarknadsregion för att kunna möta de gigantiska investeringar som påbörjats.

Trafikverket skriver på sin webb att det är svårt att räkna hem järnvägsprojekt som är större än en miljard kronor, men att Norrbotniabanan står sig väl i jämförelse med andra lika stora infrastrukturprojekt.

SD har tidigare hänvisat till sifferuppgiften minus 0,6 som indikerar en låg samhällsnytta. Den siffran gäller halva Norrbotniabanan mellan Umeå (Dåva) och Skellefteå. Byggs banan i sin helhet hamnar den samhällsekonomiska lönsamheten mycket nära ett nollvärde, vilket är väldigt bra för ett så stort järnvägsprojekt.

Detta visar på vikten av att fullfölja projektet i sin helhet i stället för att stanna halvvägs.

Och det är just därför som vi har så svårt att få ihop i SD:s ställningstagande. De vill bygga, men bara halvvägs med betydligt lägre samhällsekonomisk nytta som följd – men med samhällsnytta som argument.  Vi hoppas att SD kommer att titta på detta igen, med förnyad helhetssyn.