Dialekten har inte alltid varit ett naturligt inslag i Susannes vardag. På Pitholmsskolan talade man i sammanhanget inte särskilt mycket dialekt, utan det var först när hon kom ut i arbetslivet som hon började prata Pitebondska.
På äldreboendet föll det sig naturligt att ta till dialekten för att lättare kommunicera med seniorerna. Därefter testade hon vingarna i Afrika, men landade till slut i Köping – där hon blev kvar i över 20 år.
– Eftersom jag pratade med de äldre utvecklade jag en bredare dialekt än mina systrar, säger Susanne Andersson till Piteå-Tidningen.
Texten Ruts bok, som är en del av det gamla testamentet, handlar om hur änkan Rut blev stammoder till kung David. Handlingen utspelas i Betlehem under 1100-talet f.Kr., där starka kvinnor spelade en central roll i männens frånvaro.
Översättningen är gjord direkt från svenska till Pitemål, och inte från hebreiska. Vänskap, kärlek och handlingskraft är tre nyckelord som kan lyftas fram.
– Berättelserna är viktiga än i dag. Det handlar om starka, uppfinningsrika kvinnor som kunde klara sig även om männen dog, säger hon.
Trots den tid som gått brinner hon fortfarande för bygden. Hon "kommer hem" till Piteå och sommarstugan under semesterperioden.
– Pitemålet är speciellt och viktigt att bevara. Det knyter ihop rötterna lite, det här blir som en kulturgärning, säger Susanne Andersson.
Erik Dahlberg/Piteå-Tidningen