Det gnälls om att det är synd om pensionärerna, varför då? De får ofta förbättringar, exempelvis höjda bostadstillägg, men den grupp jag och tusentals andra tillhör får inga förbättringar. Vi som är utförsäkrade och har psykisk ohälsa är helt bortglömda.
I Sverige är vi hänvisade till att leva på försörjningsstöd som är ungefär 4 000 kronor i månaden. När ska vi få höjning av ersättningen så vi kan unna oss nya kläder och annat som behövs?
Jag har arbetet sedan jag var 15 år, men på grund av förslitningar i kroppen och psykisk ohälsa tvingas jag leva på ett skamligt lågt bidrag. Jag känner mig totalt värdelös, men jag har också rätt till en skälig inkomst som går att leva på.
Är jag mindre värd än andra?
Alla är inte lika mycket värda