I sitt svar på min insändare, Norran den 25 november, skriver Agneta Hansson, Vänsterpartiet, att vi genom genuspedagogik ska bryta normer och traditionella föreställningar. Men jag undrar vilka traditionella föreställningar som vi måste bryta.
Vi försöker att lära våra barn om vad som är rätt och vad som är fel. Om hur man beter sig mot lärare, andra föräldrar, seniorer och inte minst vänner och klasskamrater. Hur man bemöter och tar hand om medmänniskor i svåra situationer, människor som behöver hjälp, människor som beter sig avvikande och människor som inte tycker som en själv. Vi lär dem att visa empati, solidaritet och att ta ansvar. Dessa normer behöver knappast brytas.
Jag tror att barn behöver få vara just barn i all deras utomordentliga fantasisfär. Vill Kalle vara Lucia ska han naturligtvis få vara det. Vill Svea leka Stefan Löfven ska hon få göra det. Att man tillskrivs sitt kön vid födseln är en ovetenskaplig sociologisk idé. I verkligheten har man ju haft sitt kön från konceptionsögonblicket.
Pedagogiken är långt ifrån problemet här. Problemet uppstår när vuxna lägger sig i, när politiker bestämmer reglerna gällande våra barns lekar. När vuxna helt enkelt stör barnens inbillningsförmåga och kreativitet. Vill man att våra barn ska bli sitt bästa jag bör man sluta med konstlade frågeställningar, flummiga påhitt och lämna all politik utanför.
Jämlikhet mellan kön och jämlika löner är en ickefråga för dagens barn. Vill man ideologiskt experimentera om detta ger man sig på ledande chefer, inte våra barn.
Familjefar