Här syns tydligt att Rickleåns strand har rätats ut för att främja flottning.
Vattendrag och sjöar har använts av människorna för bland annat fiske och som transportleder sedan vi kom hit efter att isen smälte. Men den stora påverkan på ekosystemen började i och med timmerflottningen på 1850-talet. Det var då man började modifiera vattendragen. Och det handlar inte bara om de stora vattendragen. Så små vattendrag som ner på en meters bredd har förändrats i grunden.
För att kunna flotta timmer måste det vara fritt fram i fårorna. Vattendragen rensades på död ved. Successivt tog man bort stora stenblock, stängde av sidoflöden och rensade bort sten. Sedan tog man till tuffare saker och sprängde bort sten. Efter andra världskriget användes även bulldozers för att forsla bort sten och räta ut kanterna på vattendragen.
– I princip har man påverkat alla vattendrag i skogsmiljö i Västerbotten, säger Roland Jansson.
Dessutom byggdes flottningsdammar för att reglera vattnet för att få skjuts på timret när man skulle flotta det. I dag är det, enligt Roland Jansson, svårt att hitta vattendrag som inte varit flottleder.
– Om man inte har flottat så berodde det på att det var för besvärligt.
Roland Jasson påpekar att strandvegetation fungerar som ett filter när det gäller gifter, material från avrinningsområdet, kväve, fosfor och salter. Det är också vegetation som minskat.
I de orörda vattendragen låg massvis med död ved, var fullt med stenblock och det var vanligt med flera fåror vid forssträckor.
– Man kan säga att vi har förenklat vattendragen så att vattnet leds snabbare. Det gör att grus och finare material sköljs bort och därmed förstörs lekplatser för bland annat laxartade fiskar.
Tidigare fanns stränder som översvämmades varje år. På så sätt hölls konkurrenskraftigare växter tillbaka. Det gav liv åt en rik flora av växter. Vårfloderna tog bort gammalt material och spred frön och växtdelar längs vattendraget.
– Översvämningsmönstret är annorlunda i flottningspåverkade vattendrag med kortare vårfloder och snabbare flöde. Det är att jämföra med ett effektivare avloppssystem.
Det här är Varjisån i Norrbotten före en flottledsrestaurering.
Och så här ser Varjisån i Norrbotten ut efter restaureringen.
Stränderna är betydligt smalare då sidofåror och bakvatten stängts av. Det har också gett en mindre variation av strömhastighet vilket innebär att färre arter gynnas. Flottningsdammar blev också ett vandringshinder för vatteninsekter, fiskar och musslor, vilket påverkar deras reproduktion.
– De flesta arterna blir ovanligare eller förekommer inte lika frekvent.
Men vattendragen nyttjades även för energi till kvarnar, sågverk och järnbruk, vilket också ledde till dammbyggen. I mitten av förra seklet skedde dessutom en stor utbyggnad av vattenkraft i de stora älvarna.
– Det ledde till en riktigt storskalig omvandling av landskapet. Flottningen påverkade alla vattendrag. Vattenkraften påverkade färre men förvandlade ekosystemen i grunden.
För att få bra fallhöjd försvann forsar och vattenfall. Forsar torrlades eller svämmades över och ekosystemen som fanns där påverkades negativt.
– Det handlar bland annat om de fiskarter som vi är mest intresserade av vid sportfiske. Även om man har laxtrappor så blir det ett bortfall vid varje damm. Men ett ännu större problem är att det inte finns några lekplatser.
För lek krävs en fors med stenblock, grusbankar och olika typer av bottensediment.
– Vissa fiskar står bakom stenar och lurpassar på byten. Det finns också en stor grupp vatteninsekter som sitter på stenar och filtrerar vatten för föda. De organismerna försvinner och därmed fiskarnas mat.
Han påpekar att dammar mer kan liknas vid sjöliknande magasin.
– Arter knutna till strömmande vatten missgynnas och arter som trivs i sjöar tar över. Det händer också väldigt mycket med vegetationen vid utbyggnad av älvar. Stränderna blir smalare och artfattigare, vegetationen glesare.
Han nämner bland annat att arter som jämtlandsmaskros och ängsruta är svåra att hitta i utbyggda älvar.
Vattenståndet kan variera flera meter och vissa arterna har svårt att klara de extremt stora växlingarna i vattenstånd.
– Det är bara arter som lever i själva vattenmassan som klarar sig, såsom växtplankton och vissa fiskar.
Här är ett exempel mpå torrfåra från Letsi i Lilla Lue älv.
Men vattendragen påverkas också av vad som händer i sjöar och myrar, exempelvis omfattande sjösänkningar för att skapa mer jordbruksmark. Ofta är det sjöar som varit fågelrika.
– Här har vi inte en så stor andel jordbruksmark, men vid kusten var sjösänkningar vanliga.
Ett exempel är Vebomarksträsket, som började sänkas i början av 1800-talet för att sedan torrläggas 1946. Sjöar bidrar till att reglera vattenståndsväxlingar. De ger lägre toppar i höga flöden samt minskar risk för att vattendrag torkar ut. När stränder, som legat under vatten, exponeras för luft och sedan regn bildas i vissa jordar svavelsyra som försurar vattendrag och lakar ur tungmetaller.
Myrar har också varit föremål för dikning, vilket släpper ut växthusgaser och även riskerar att öka mängden näring och sediment i vattnet nedströms. Grumligt vatten kan förstöra livsmiljön för vissa arter.
Bilden visar omfattningen av sjösänkningen i kustområdet i Skellefteå och Robertsfors. Det röda är sänkta sjöar.
Klimatförändringarna påverkar också vattendragen. Varmare vintrar och varmare höstar ger mindre snö, som smälter tidigare och ger en tidigare vårflod. Effekten blir ännu mindre strandvegetation. Klimatförändringarna kan även leda till att humushalten i vattnet ökar, det vill säga nedbrutna djur- och växtdelar.
Här är ett dike i jordbruksmiljö i Flarken i Robertsfors kommun. Det rödbrunfärgade vattnet består av järnutfällningar.
Men det finns hopp. Timmerflottningen har upphört och under de senaste årtiondena har det genomförts många restaureringsinsatser i vattendrag, bland annat i Bureälven.
Restaurering handlar om att ta bort dammar, lägga tillbaka stenar, öppna sidofåror och lägga ut död ved.
– Man har gjort oerhört mycket. Det är nästan svår att hitta ett vattendrag där det inte skett någon åtgärd, säger Roland Jansson.
Han påpekar också att det pågår miljöprövningar av alla kraftverksdammar.
– Det handlar om att ta ökad miljöhänsyn, att se vad man kan göra på kvarvarande strömstränder i systemen och att få tillbaka faunapassager förbi kraftverken.
Det handlar även om att tappa mer vatten över torrlagda forsbäddar.
– Det är ett stort problem i dag att kraftverken kan stå stilla i dagar och veckor och inte släppa på vatten. Ett forskningsprojekt, Ekospill, som jag leder har räknat på om man skulle släppa på flödena i högre grad. Det visade sig att det inte påverkar kraftproduktionen nämnvärt, men de måste i viss mån producera el även när det inte är lönsamt, vilket skulle leda till viss intäktsförslut för kraftbolagen. Samtidigt är de ekologiska vinsterna stora.