När unga föreställer sig sitt framtida drömboende är det inte en lägenhet som är mest eftertraktad.
I en Novus-undersökning, med svarande i åldern 18–25 år, säger 71 procent att de om tio år skulle vilja bo i villa eller radhus. Om de fick välja fritt.
”Alltför få småhus har byggts under det senaste decenniet”, skriver Robert Boije, doktor i nationalekonomi, och Fredrik Kopsch, docent och universitetslektor i fastighetsekonomi, Lunds universitet, på Dagens Nyheters debattsida (11/1 2021).
För att husdrömmarna ska bli verklighet måste det byggas tillräckligt framöver – vilket inte görs.
Trots att småhus är mest efterfrågade så har dess andel av bostadsbyggandet sjunkit – från 45 till 20 procent. I många av storstädernas kranskommuner överstiger efterfrågan på småhus utbudet.
Debattörerna identifierar flera faktorer som håller nere nyproduktionen av småhus. Det brister i den kommunala markplaneringen och det finns en ovilja att bygga högt i central bebyggelse.
Även bolånetaket och amorteringskravet påverkar negativt. Småhus missgynnas till förmån för bostadsrätter. För att kunna köpa en ny villa för sex miljoner kronor behöver ett hushåll 280 000 mer i eget kapital, jämfört med om de skulle köpa en bostadsrätt för samma pris. Dessutom 80 000 mer i årsinkomst för att klara det första amorteringskravet.
Det är dock inte bara andelen småhus som byggs som är problemet. Det byggs för lite i allmänhet, med tanke på bostadsbristen. SBAB uppskattar att det saknas runt 150 000 bostäder i Sverige.
När unga tillfrågas om hur de tror att deras bostadssituation kommer att se ut vid 30, jämfört med deras föräldrars, är det få som tror att den kommer vara bättre.
Att utvecklingen behöver vändas kan nog de flesta hålla med om. Även politiker. Men då är det dags att vara krass och realistisk kring varför bostadsbristen uppstått, varför den inte ”byggs bort”, som så många politiker pratar om. Och varför det som byggs i så liten utsträckning motsvarar det köpare och hyreskunder vill ha.
Då behöver man, förutom de faktorer som Kopsch och Boije nämner, även rikta ljuset mot hyresregleringen, mot det kommunala planmonopolet och mot de många, detaljstyrande byggreglerna.
Det säger något om hur mycket reform som behövs på bostadsmarknaden.
Men i väntan på sådan förändring lär väldigt många husdrömmar förbli bara drömmar.