För liberaler är skolan alltid en bra utgångspunkt

Debatten och diskussionen kring Liberalernas politiska hemvist har börjat ebba ut. Både intern och externt. Nu behöver partiet hitta en plats, bli en egen röst i det borgerliga lägret.

Liberalerna är ett så litet parti att det går under radarn. Vad Nyamko Sabuni tycker och tänker försvinner i det mediabrus som brusar allt högre.

Liberalerna är ett så litet parti att det går under radarn. Vad Nyamko Sabuni tycker och tänker försvinner i det mediabrus som brusar allt högre.

Foto: Johan Nilsson/TT Nyhetsbyrån

Ledare2021-09-13 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi är ett borgerligt parti som vill se en borgerlig regering.

Det konstaterade Liberalernas partistyrelse i våras.

Partiledaren Nyamko Sabuni fyllde i: ”Samhällsproblemen kräver en liberal politik. Det får vi med en borgerlig regering” (SVT 5/3 2021).

I klartext: Lämna det politiska mittfältet för att söka sig högerut.

Det tänkta framgångsreceptet har på sin höjd blivit ett recept. Tre procent i maj, 2,5 procent i augusti. Det visar den sammanvägning av partisympatier som Kantar Sifo gör för SR/Ekot. Riksdagsspärren ligger fortfarande långt borta.

Det fanns en tid när Liberalerna var stora. Toppnoteringen 40,2 procent härrör från andrakammarvalet 1911. Ännu på 1980-talet var partiet hyggligt stort. Med toppnotering i valet 1985 när partiet tack vare Westerbergeffekten landade på drygt 14 procent.

Oh, happy days, för liberaler.

I dag är Liberalerna ett litet parti, så litet att det går under radarn. Vad Nyamko Sabuni och partiet tycker och tänker försvinner i det mediabrus som brusar allt högre.

Det är tråkigt och djupt beklagligt. För de gånger som partiet och dess företrädare hörs över det allmänna nyhetssorlet – med trafikolyckor, gängkriminalitet, pandemier och socialdemokratiskt budgetsnask – är det mycket klokt de har att säga.

Som i Nyamko Sabunis sommartal för någon vecka sedan. För övrigt ett av hennes bästa som partiledare.

Det sägs att goda råd är dyra. Men det behöver de inte vara. Här kommer några som är gratis.

Tydlighet, tydlighet, tydlighet.

Debatten och diskussionen kring Liberalernas politiska hemvist har börjat ebba ut. Både intern och externt. I takt med att man successivt fjärmat sig från januariavtalet.

Nu behöver partiet hitta en plats, bli en egen röst i det borgerliga lägret.

Då är skolan ett bra ställe att börja på. Det gäller att snabbt bygga upp ett nytt förtroende för partiets skolpolitik. Kopplingen till integrationsfrågorna, som Sabuni gjorde i sitt sommartal, är logiskt.

För inte alltför många år sedan konstaterade till exempel Skolverket att elever som invandrat efter skolstart ”haft en avgörande betydelse för den försämrade gymnasiebehörigheten”.

Men ärligt talat finns det mer som talar mot Liberalerna än vad som talar för att partiet ska klara spärren till riksdagen. En tröst är att många väljare är missnöjda med sina partier. Det är mycket som rör sig under ytan.

Kan Liberalerna dra fördel av det kan partiet lyckas med ett stycke stort konststycke och rädda sig kvar som riksdagsparti.