Dödsfall, Christina Fransson, Norsjö

Christina Fransson, f. Jakobsson, Norsjö

Christina Fransson

Christina Fransson

Foto: Privat

Dödsfall2021-10-16 05:00

Christina Fransson, f. Jakobsson, har lämnat oss i djupaste sorg och saknad. Hon somnade in fridfullt i Norsjö den 6 oktober.

I Norsjö på 70- och 80-talen blev kyrkan och franska språket nya hem för Christina. I Kyrkans ungdom fann hon glädje och ett sammanhang där hon kunde komma till sin fulla rätt. I franska språket, som hon älskade från första franskalektionen på Norsjö skola, fann hon sin väg till självförverkligande. Franskan och Paris var en livslång kärlekshistoria.

Hennes uppväxt i Svenska kyrkan ledde henne in på diakonalt arbete, först i Funäsdalen och senare i Strasbourg, Frankrike. Hennes livsentusiasm och nyfikenhet på världen förde henne vidare till studier i filosofi i Umeå, en ämneslärarexamen, en lärartjänst på gymnasiet i Östersund, studier på Sorbonne i Paris, arbete på Frankrikes ambassad i Stockholm, Bryssel där hon godkändes som översättare vid EU-kommissionen, Stockholms filmfestival för arbete som tolk, Sveriges television, där hon arbetade som översättare samt arbete och delägarskap i bolaget Svensk medietext som hon var med om att bilda.

Språket var Christinas liv. En sällsynt stilistisk skärpa och en djup känsla för ordens valör hjälpte henne alltid att hitta formuleringar som var kärnfulla men samtidigt andades ett slags frisk lätthet. Denna språkkänsla hämtade mycket näring ur berättelserna på Norsjöbondska och Lyckselemål som hon älskade.

Utmärkande för Christina som person var annars hennes idealism, månandet om de små och utsatta. Hon gav redan som barn bort sina saker fastän hon behövde dem själv. Det var ju någon annan som behövde dem mer. Det viktigaste är att vara snäll, hade hennes mormor förkunnat. Mormor, mostrarna, morbröderna i Forsholm betydde oändligt mycket för henne.

Med åren blev stugan i Rusksele alltmer hennes fasta punkt i livet. Här tyckte hon sig bli en del av historien och berättelserna. Hon och förfäderna fick lov att samsas om utrymmet.

Efter många år ute i världen kände Christina att hennes tid var knapp. Hon återvände till sina rötter. Barndomens kyrka i Norsjö låg henne mycket varmt om hjärtat. Det var där hennes församling fanns även om stora delar av livet levdes någon annanstans.

Den låga som var Christina, och som lyste upp livet för så många, har slocknat men vi finner tröst i att den lågan har tänt ett oräkneligt antal andra ljus.

Och så var det katterna. För henne var de en aldrig sinande källa till glädje, kärlek och omsorg.

Familjen

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!