Vi måste hjälpas åt för att skydda ungdomarna

Alla behöver hjälpas åt för att skydda ungdomarna från drogerna menar insändarskribenten.

Alla behöver hjälpas åt för att skydda ungdomarna från drogerna menar insändarskribenten.

Foto: Jessica Gow/TT

Insändare2020-08-14 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Angående en man som uppenbarligen inte vill ändra på sin livsstil. En sådan här person borde låsas in på tio år och tvingas genomgå behandling för narkotika och alkoholmissbruk enligt mig. Och han borde endast få straff förkortning när han varit drogfri i 24 månader (dagliga kontroller).

Det är dags att sluta dansa som katten runt gröten med dessa återfallsförbrytare och göra någonting åt saken.

Polisen gör allt de har i sin makt för att komma åt dessa djupt nedgångna personer i samhället, men de har inte resurserna att hålla jämna steg med knarket. Rättsväsendet har en löjlig straffskala att gå efter. Sjukvården har inte plats för alla som vill in på psyket.

Var inte rädda för att ringa 114 14 och anmäla det ni ser är tvivelaktigt, så att polisen kan göra sitt jobb. Tycker ni inte att det är lite skrämmande att man nästan dagligen kan läsa om de drogpåverkade personerna de gripit i trafiken?

Vill vi att dagens ungdomar skall växa upp i en miljö där det tar fem minuter att få tag på knark? Eller där det tar 25 minuter att få tag på en polis? Eller skall vi hjälpas åt att motverka detta? Skyll ingenting på polisen, rannsaka er själva som föräldrar. Om polisen tar era barn, så är det inte polisens fel, utan det är barnet och ni föräldrar som gjort fel.

Föräldrar lukta på era ungdomars kläder, ni kommer känna om det luktar bensin eller rök, jag lovar. Marijuana är i dag klassat som en ofarlig drog, men den är ett insteg till starkare droger som amfetamin, kokain eller tyngre.

Vill ni föräldrar att ert barn blir den nya återfallsförbrytaren om tio år?  Och tro inte att era döttrar klarar sig bättre, för de ligger sämre till. (Eftersom de kan vara lättare att övertyga). Risken är överhängande skall ni veta.

Nu har jag aldrig varit en narkoman, men jag känner flera som trillat dit, på mer eller mindre ett bananskal. Jag hade en pappa som var knarkare och mer eller mindre sket i mig i 35 år. Jag hade turen att få en fadersfigur genom mammas giftermål. Det är jag tacksam för idag.

Så återigen föräldrar, ta hand om era ungdomar. Låt de inte leva efter ”de är ju bara barn” hur länge som helst.

"Öppna ögon"