Välfärdskrisen ökar när skatterna minskar

Ledarskribenten Joakim Broman försvarar i Norran, den 28 december 2020, skattesänkningarna som skett – från århundradets skattereform 1990-91 och fram till i dag.

Sänkta skatter kommer inte att lösa välfärdens problem, menar skribenten.

Sänkta skatter kommer inte att lösa välfärdens problem, menar skribenten.

Foto: PONTUS LUNDAHL / TT /

Insändare2021-03-03 19:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Han skriver: ”Den falska dikotomin om att höga skatter på arbete och företagande krävs för att finansiera välfärden” samt ”Socialdemokratins mani om att ställa skattesänkningar på arbete mot satsningar på välfärden har varit en skadlig tendens under lång tid.”

Naturligtvis vill han ha fler skattesänkningar. Men det finns inget som talar för att lägre skatter ger mer skatteintäkter till statskassan, som han vill ge sken av. Tvärtom – och det finns många argument för det, ett sådant exempel är facit av minskat skattetryck senaste tre decennierna.

1990 angavs skattetrycket i Sverige till 50,4 procent av BNP. Enligt Ekonomistyrningsverket (ESV) var skattetrycket 42,8 procent av BNP 2019. Med samma skattetryck på nivå som 1990 hade det funnits 376 miljarder kronor mer i statskassan att fördela till välfärden. Så mycket mer hade stat, kommun och regioner kunnat disponera 2019 om skattetrycket varit detsamma som 1990.

Lägre skattetryck ger minskade resurser till välfärd. Sedan 1990 har sparkrav på välfärd varit på dagordningen, vilket blivit förödande i omsorgen av äldre under pandemin. Med ett skattetryck motsvarande det 1990 hade det kunnat undvikas. Men med den mani för skattesänkningar som Joakim Broman och andra liberaler torgför är den möjliga utvägen för välfärden stängd.

Kent Haldebo, Skellefteå