Det händer då och då att professionella idrottsutövare blir allvarligt skadade på sin arbetsplats. Det är såklart alltid väldigt olyckligt men det är en medveten och kalkylerad risk inom några idrotter.
Det som jag ibland reagerar över är hur sportjournalisterna envist beskriver dessa skador som en oturlig, slumpartad händelse.
När yrket innehåller moment av aggressivt utagerande, när den anställde förväntas att både ta emot och utsätta en annan branschkollega för fysiskt våld så kan en uppkommen arbetsskada, i mina ögon, omöjligt klassificeras som en oförutsedd olycka.
Vissa idrottsyrken innehåller så många fysiska trauman att arbetstagare ofta behöver läkarvård efter arbetsdagens slut. Men trotts detta använder journalister ord som otur och tillfälligheter när man intervjuar idrottsmän som lider av yrkesrelaterade men. Det finns i mina ögon ingen reflektion alls, det pratas sällan om idrottsvåldets risker.
Då det inte finns några undantag för idrotten i arbetsmiljölagen, även om alla ser mellan fingrarna, så undrar jag just hur riskerna i arbetsmiljön hanteras av idrottsklubbarna? Hur ser riskanalyserna ut hos Skellefteå AIK och hur arbetar skyddsombuden?
Ulf Larsson