Nyheten når oss att Henrik Blom i Piteå är död. För oss som minns hur Drängsmarks IF kom till och blev en framgångsrik klubb är han legendarisk. Det är betecknande att hans namn nämns först av alla i historiken kring idrottslivet i Drängsmark. Under pionjärtiden från 1953 och framåt blev han klubbens allt i allo, oavsett om det gällde arbete på den nya planen, transporter till och från matcher, eller byggandet av omklädningsrum och hockeyrink. Vi minns också hur spännande det var att stå vid Holmlunds fik och vänta på att Henrik – som en tid var lagledare – skulle sätta upp en lapp med laguppställningen för kommande match.
Han var drivande när det gällde att skaffa finansiering för klubben. Det kom inga stora slantar från kommunen. Därför var Henrik pådrivande för att få ett avtal med Folkets Hus-föreningen, så att det kunde anordnas danser på ”Folkan”. Vi som var med minns hur Henrik tände upp i kaminerna, ordnade smörgåsar och dricka, och – inte minst – ordnade orkestrar som Svantes, Yngve Forsells med flera. Vi minns hur maxantalet närvarande allt som oftast överskreds. Att gå på dans i Drängsmark var populärt.
Tiden gick, och vi blev alla äldre. Henrik skaffade bil – en PV 544 - och vi fick ofta följa med honom till olika idrotts- och nöjesevenemang. Mitt mest personliga minne av Henrik är när jag skulle ner till Uppsala för att studera. Jag fick åka med honom i hans långtradare. Vi pratade minnen, från Drängsmark, från idrotten, från danserna på Folkan, och mycket annat.
När han nu är borta vill jag nämna honom som en hjälte. Om han hade något valspråk vet jag inte, men ett som hade fångat hans dynamiska person hade varit: ”He sat aller fast nanting för hanom eint!”
Lennart J. Lundqvist